"En inställd konsert är också en konsert", sade Ulf Lundell en gång i tiden. Inget kunde vara mer felaktigt i dessa coronatider. Det är snarare regel än undantag att artister blir utan ersättning när gig bokas av.
Claes Janson, Uppsalabaserad sångare, är ett tydligt exempel på hur illa det ser ut just nu för frilansande kulturarbetare.
– För tillfället gör jag inte annat än tar emot mejl om avbokningar och inställda gig. Om jag har räknat rätt så handlar det om 16 spelningar. Riktigt tråkigt förstås plus att jag går miste om min inkomst.
Det handlar om allt från stora evenemang, som Monica Zetterlund-kryssningen på Finlandsfärjan Cinderella, till lite mindre spelningar runt om i landet.
Claes Janson tycker att Musikerförbundet har rätt i sina krav på ersättning när konserter ställs in på grund av corona. Samtidigt är det svårt att bråka med arrangörer.
– Ofta är det ju folk jag känner sedan länge. Och jag förstår ju att det är en jobbig situation även för dem, säger han.
Claes Janson beskriver sig själv som fattigpensionär efter ett yrkesliv som frilansande sångare och musiker. Att han som 72-åring fortfarande turnerar beror på att han älskar sitt jobb. Men på grund av låg pension finns det förstås också ett behov av att få in pengar till mat på bordet.
En annan frilans, Karin Kajjan Andersson, kroppsaktivist, författare och föreläsare i Uppsala, ser den nuvarande situationen som en yrkesmässig katastrof:
– Som nybliven författare är jag beroende av mina föreläsningar och författarsamtal för att överhuvudtaget få en inkomst, och allt är inställt på obestämd tid just nu. Att skriva bok tar tid och ger inga pengar förrän möjligtvis senare, så i det avseendet ligger jag redan på minus.
Hur länge det går att övervintra vet hon inte.
– Nu gäller det att trolla med knäna och försöka hitta alla möjliga lösningar till andra sätt att få in pengar. Men det är helt omöjligt att ha en buffert för sådana här situationer, det existerar inte som frilans eller debuterande författare.
Hur ser du på stödmöjligheterna för egna företagare i kultursfären?
– I förhållande till situationen – obefintligt än så länge. Skattereduktion och annat kan göra det mindre dyrt, men vi har fortfarande inga pengar in och samtidigt räkningar som ska betalas.
Ramón Monserrat, mer känd under artistnamnet Moncho, håller med om att det är skakigt just nu. Hans kalender har i vår blivit i stort sett ren. Den här veckan skulle han ha uppträtt tillsammans med sin bror Dani M i Alperna. Duon har också bokats av från ett gig i Stockholm liksom ett på Birger Jarl i Uppsala i början på april.
– Det är kännbart. Jag har en del royaltypengar undanlagda, men dem hade jag ju inte tänkt använda för löpande utgifter. Jag pluggar också på halvfart och får in lite pengar från CSN, säger Moncho.
Han räknar ändå med att behöva söka sig en födkrok utanför musiken om konsertstoppet blir långvarigt.
– Det kan bli inhopp på hvb-hem eller i skolans värld, där jag jobbat tidigare.
Singersong-writern Ida Wiklund, med rötterna i Örbyhus, har inte så många gig inbokade under april. Hittills är ett avbokat, en konsert i Lidköping.
– Jag jobbar 75 procent som undersköterska på Danderyds sjukhus, så jag har min försörjning tryggad. Fast nu är jag hemma eftersom jag har feber. Om det är corona eller något annat vet jag inte. Jag håller mig isolerad och skriver ny musik, hälsar hon.