Ju längre tiden går desto mer litteratur ackumuleras. Hur ska en människa hinna läsa allt? Den italienske litteraturvetaren Franco Moretti säger – smått ironiskt – i en intervju i New York Times från 2011 att det är bäst att låta bli.

Han företräder ett forskningsfält som analyserar stora textmängder med kvantitativa metoder. Forskningen har blivit framträdande i USA men befinner sig ännu i sin linda i Sverige. Metoden som används kallas fjärrläsning och skiljer sig från den länge förhärskande "närläsningen" inom litteraturvetenskapen, där litteraturvetare mer osystematiserat läst och tolkat texter.

– Med fjärrläsning kan man gå igenom stora textmängder som ingen individ kan läsa, säger Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap med inriktning på litteratursociologi vid Uppsala universitet.

Artikelbild

| Johan Svedjedal leder forskningsprojektet "Från närläsning till fjärrläsning" som avslutas 1 juli.

Han leder forskningsprojektet "Från närläsning till fjärrläsning" som avslutas nu i juli. I projektet har forskare inom litteraturvetenskap, nordiska språk och datorlingvistik analyserat svensk skönlitteratur före 1940. Syftet har varit att utarbeta frågeställningar och tillvägagångssätt för datorstödda analyser.

– Det är ett tvåårigt samarbetsprojekt. Vitsen är att få i gång ett samarbete för att kunna söka nya projekt, säger Johan Svedjedal.

Tidigare har litteraturforskare läst igenom hela författarskap för att urskilja stilsignalement i form av återkommande ord. Nu kan det göras med en dator.

– Det blir möjligt att effektivisera jobb som tidigare har gjorts för hand, säger Johan Svedjedal.

Artikelbild

| Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap med inriktning på litteratursociologi.

Dels kan datorn genom något som kallas topic modelling söka igenom texter för att urskilja mönster, dels kan forskare ställa specifika frågor som operationaliseras.

Till exempel har forskarna tittat på språklig rytm i Karin Boyes "Kallocain". Johan Svedjedal berättar att en stilforskare vid namn Olof Gjerdman hävdade i en essä att rytmen i verket förändras på ett specifikt ställe. Det sker när huvudpersonen Leo Kall blir dissident och ställer sig upp mot den förtryckande staten.

För att testa det påståendet tog forskarna först bort alla repliker, eftersom rytmen kan variera när olika karaktärer talar. De analyserade sedan rytmen genom att bryta ner texten i små delar.

– Många indikationer visar att det händer något där. Resultatet genererar i sin tur följdfrågor om vad rytm är och vad den betydde för Karin Boye. Det var förmodligen inget medvetet grepp, men hon var mycket känslig för rytm. Hon trodde att alla människor hade ett eget svängningstal och ansåg att bra poesi skulle överensstämma med läsarens egen rytm. Därför gick det inte att nå alla läsare, säger Johan Svedjedal.

Forskarna har även analyserat författares ordförråd och vanligt förekommande ord. Resultaten har jämförts mellan könen eller mellan generationer.

– Vi kan se att det finns olika favoritord, säger Johan Svedjedal.

De har även undersökt hur ofta vissa ord förekommer intill varandra.

– På så vis går det att tala om litteraturens undermedvetna, säger Johan Svedjedal.

Ser du några begränsningar med metoden?

– Faran är om man tror att man har kommit fram till absoluta svar. Vi är också tvingade att stanna inom de litterära verken, säger Johan Svedjedal.

Han betonar att datorstödda textanalyser ska komplettera och inte slå ut andra metoder. Fjärrläsning kan visa på mönster som forskarna sedan kan undersöka djupare.

Så närläsning kommer inte att försvinna?

– Nej, det tror jag inte. Behovet av läsning kommer alltid att finnas, säger han.