barnen Truls, Samuel och Anna hade fått i uppdrag att
segla en jättelik båt till ön Huvudskär längst ut i
Stockholms skärgård. Precis som i vuxenversionen
Naturnollorna bygger programidén på samarbete: för att
lyckas var barnen tvingade att dela upp sysslorna och
ta ansvar för att de blev gjorda.
Eftersom det denna gång gällde seglation var exemplet
inte det bästa. På en båt måste någon bestämma, en
kapten. Det blev i det här fallet den vuxne,
seglingskunnige André, och därmed hamnade barnen i
omedelbart, dubbelt underläge. Men samtidigt
uppskattar jag att ett tv-program för unga i vår
extremt individfixerade (läs egotrippade) tid
poängterar just samarbete som en dygd.
Det är inte bara chips och choklad som är vanebildande
och missbruksskapande, vissa tv-program är det också.
Ett av de värsta är brittiska Du är vad du äter (som
verkar sändas nästan jämt), och jag måste medge att
jag fått svåra återfall nu i veckan. I går kväll var
det riktigt spännande därför att det
ett tag verkade som om dagens överviktige,
flygplatsanställde Ron, hade planer på att hoppa av.
Det började så smått när han med dov röst sa att han
hela tiden såg Gillians ogillande ansikte för sin inre
syn, och att han ?hörde hennes röst i öronen?. Han
fortsatte någon vecka senare med att dystert berätta
att han klistrade upp bilder av henne på sina
chipspåsar. Och efter ett par felsteg under pågående
dietkur (choklad och franska ostar) brast det för
mannen, som förklarade att han ?fått nog och tänkte
sluta med hela skiten?. Men ack, det var inte Gillian
McKeith han fått nog av, som jag först trodde. Nej,
vad han tröttnat på var sina Återfall I Förkastligt
Ätbeteende. Bra för honom, tråkigt för den del inom
oss tittare som väntar på att någon av seriens
överviktiga britter en dag skall tröttna bovetegröt
och hirs, hoppa av och kasta ut Gillian, filmteamet
och alla grönsakerna.
Sett på tv 30 november 2006
I dag tittar jag på:
1. Julkalendern LasseMajas detektivbyrå (kl 7.15 i
SVT1)
2. Ugly Betty (kl 19 i TV5)
3. Blue Murder (kl 20.00 i TV3)