Vinnarskallarna är rakade
Det var många som jublade efter det dramatiska derbyt på Studenternas. Tränarna var nöjda med poängen, publiken fick se mål men något riktigt lyckat födelsedagskalas blev det inte för 100-åringen.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då hade nummer 100, Gustaf Segerström, ett ben i vägen och det blev självmål.
Nu gjorde han två egna.
"Kan ni räkna till hundra?", frågar fröken i skolan och barnen stavar på en gång till "Gurra".
Han är Sirius just nu.
Men den lätt bohemiska lagkaptenen fick aldrig bli någon hjälte fullt ut.
Det saknas något. Och det hos de båda derbylagen.
Enköping har det bevisligen inte. Sirius har haft det men verkar vara osäkra på var man gjort av den. Vinnarkänslan.
Jag vet ärligt talat inte hur man ska få ett bättre försprång i ett derby än ledning med två mål efter drygt 18 minuter. ESK kom till Studenternas fullpumpade med självförtroende efter två imponerande insatser mot de båda topplagen. Mot Sirius skulle man locka upp hemmalagets något stelbenta försvar och sedan överraska, ställa om och avgöra. Man lyckades omgående och Bosse Petersson hade dessutom spelare som Martin Andersson, Niklas Klingberg och en kenyansk landslagsman i egenskap av Jamal Mohamed att kasta in från avbytarbänken i kvällssolen.
Det kanske inte är alla ess i kortleken men att tappa det slagläget i Las Vegas hade inneburit enkel resa till Disneyland. Nu blev det en poäng i superettan.
Efter tio bortamatcher har man som enda lag fortfarande inte lyckas vinna borta. Och nu vet vi varför.
ESK kan inte.
Trots det kan Enköping lämna Uppsala med hedern i behåll. Man har alltid haft svårt på Studenternas och var ytterst nära att avgöra derbyt då man kom med tre anfallare fria mot Rytterbro. Hade Gussev haft lite sinnesnärvaro och försökt agera forward eller åtminstone spelat bollen i sidled hade han äntligen kunnat titulera sig matchvinnare. Nu valde han att försöka springa genom Siriusmålvakten vilket inte lyckades den här gången heller.
ESK gör mycket rätt men viljan att vinna har man inte.
Födelsedagsbarnet då?
Sirius har varit ett av seriens stabilaste hemmalag men vinnarskallarna är rakade eller har kammat bena åt fel håll för detta var fjärde matchen utan vinst för laget som under större delen av säsongen parkerat på en direktplats till allsvenskan.
Om ESK har problem borta så börjar Sirius få det hemma.
Millqvist möblerar om och har på sätt och vis underkänt alla sina anfallare. Jallow fick inte spela, Lundin kom in sent och Kullinger byttes in mot Hoch.
I stället valde han Andreas Eriksson i en släpande roll bakom Hoch. Hur det gick? Tre mål framåt, alla från backlinjen. Kvartetten längst bak har i dagsläget gjort tio mål och är på väg förbi anfallarna i den interna skytteligan. Anfallsprofilerna har klagat i omgångar på varandra och laget, det kanske är dags för lite självkritik.
Viljan framåt har varit bättre. Och vassare.
Nu ville Sirius bara den sista kvarten. Innan dess fastnade man i Enköpings säck. När väl de snabba insticken kom stod Mani Tourang stilla och Mario Dodic i vägen.
Dodic har vilja.
Segerström har vilja.
Två mittbackar med olika bakgrund, olika frisyrer och språk. Men viljan kan ingen ta ifrån dem.
På tal om vilja, hundra och Enköping.
Enköpings rugbydamer vann med 110-0 mot Lugi. Det skriver vi om på sportsidorna men det borde kanske ha hamnat på nöjet eller under rubriken veckans förlorare på börssidan.
Osäkerheten på den punkten är lika total som läget i Sirius om man inte vinner mot Sylvia i nästa omgång.