Barn eller inte
"Varför skulle man bry sig om vad andra gör eller inte gör?" kommenterar någon på UNT:s Facebook-sida.
Kommentarsfältet tillhör en av artiklarna i serien "Barn eller inte". Här har vi under våren mött upplänningar som längtar efter barn, som aldrig vill ha några barn och som sörjer barnet som aldrig kommer. Andra har berättat om beslutet att frysa sina ägg, om att skaffa barn som ensamstående, om att få barn via surrogat och att våga pausa idrottskarriären för att bilda familj.
Det kom inte som någon överraskning att våra kommentarsfält snabbt blev välfyllda. För bryr sig – det gör folk.
En person skriver att det är "ren egoism" att skaffa barn med hjälp av insemination, utan en pappa till barnet. En annan kontrar att det "finns många barn som har det bra oavsett en pappa eller ej. Att det finns pappor som fullständigt skiter i sitt ansvar är ett stort samhällsproblem i jämförelse med att en kvinna skaffar barn på egen hand".
Att unga familjeplanerar i större utsträckning väcker också många frågor: "Varför funderar man, när man är 19 år, på att frysa in ägg?" Även här finns de som kallar fenomenet för egoistiskt. "Tvärtom", svarar någon. "Du tar ansvar och ser till att man är 100% redo för det stora uppdraget det är att vara förälder."
Åsikterna tar inte slut ens när en person inte vill ha några barn. "Till slut kommer hon att ångra sig. Men då är det för sent", lyder en kommentar. Två andra skriver: "Barn ska vara ett val, inte ett måste" och "kanske dessa artiklar kan bli en väckarklocka för de läsare som alltid tjatar på sina barnlösa bekanta".
Ja, att skaffa – eller inte skaffa – barn är ett hett ämne. Det är ju trots allt beslut som kan förändra hela våra liv i grunden. Dessutom speglar vi oss i varandra: Om det viktigaste i mitt liv är mina barn, hur ska jag reagera när andra säger att en graviditet skulle förstöra deras liv? Eller: Om jag fick barn tidigt, men dagens unga käkar p-piller och fryser sina ägg för att "hinna leva", vad säger det om mig?
Ämnet är känsligt, helt enkelt. Det är svårt att prata om utan att såra någons känslor.
Och det är väldigt mänskligt att ha en stark åsikt om det.