Uppsala saknar lokalpatriotism
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jo: lokalpatriotism. En sådan där högljudd, galet känslosam och fullständigt partisk patriotism i all sin oskyldighet. Vi bor här, alltså är stan den bästa som finns och är värd allt bra som händer. En sådan patriotism.
Men en sådan ser man inte skymten av. Nyligen gick Uppsala till final i tävlingen Årets stadskärna. Kul, eller hur? Tja, kanske gick några av oss omkring och var lite lågmält småstolta. Men offentligt märktes inga spår av patriotism. Tvärtom: på unt.se diskuterade folk sig varma om hur hemsk stans centrum är. Och nu ska Uppsala vara med och tävla om att bli europeisk kulturhuvudstad år 2014. Vad häftigt, klart vi högröstat ställer oss bakom vår vackra och historiskt betydelsefulla stad!
Nehejdu. I diskussionforum sågas Uppsala, med några få undantag, som vanligt jäms med fotknölarna - stan är patetisk, ful, tråkig, för liten, för stor och allmänt fel.
Hallå, var är stoltheten över vår stad? Det har jag undrat ända sedan jag flyttade hit för tolv år sedan. För tusan; den är vacker, har en spännande historia, utvecklas ständigt och är full av smarta människor. Den är en av de städer i landet som har flest pappalediga, och för det älskar jag den.
Inför Citys första nummer i april funderade vi över vad vi skulle ha för huvudreportage. Till slut fastnade vi för jobbet "Uppsala är bäst!" Bara för att det känns så himla ouppsalienskt att tycka att vi är bäst - varför? Vem vet. Kanske beror det på att så många är inflyttade. Kanske handlar det om att vi saknar ett folkkärt elitlag att enade jubla fram. Kanske bottnar det i en akademisk anda som sätter p för allt tyckande som inte är tillräckligt objektivt.
Hörrni, det är dags att sträcka på oss. I väntan på det där elitlaget och gärna en arena där vi kan anordna melodifestivalen (efter brett folkligt uppslutande naturligtvis) röstar jag för en megaskärm på Rådhuset som stolt berättar hur många vi är i kommunen. Tänk, varje gång man går förbi har siffran tickat upp några snäpp i takt med att fler flyttar hit.
Eller ännu hellre: bort med bussarna från Stora torget, sätt en fontän i mitten och ge barnmorskorna på Ackis en direktlänk till fontänen. Varje gång ett barn fötts sprutar fontänen till och lamporna i den blinkar. Hurra, vi är en till! Välkommen hit, välkommen hem.