Vanlig digital-tv via antenn. Tv-kanalernas play-sajter. Legalt streamade långfilmer. Sportsändningar via kabeloperatörens on demand-tjänster. Illegalt nedladdade långfilmer. Det är bara några av de möjligheter vi har i dag att ta del av rörligt bildmaterial. Aldrig har det varit så enkelt att se så mycket film, tv-serier och olika typer av evenemang.
Och trots att det finns så många olika sorters prylar att se allt det här på, behåller tv-apparaten sitt starka grepp. Vardagsrum har möblerats utifrån tv:n i 50 år, och aldrig har apparaterna varit så stora som nu. Visserligen har de blivit avsevärt plattare, men i takt med att behovet av djupa tv-bänkar försvunnit har de i stället växt på bredden.
Fram till för ungefär tio år sedan var maxstorleken på en normal tv i svenska hem 28 tum. I dag kan du få en tv med 50-tumsskärm för drygt 5000 kronor på närmaste teknikvaruhus, vilket betyder tre gånger så stor skärmyta jämfört med 28-tummaren du var nöjd med i slutet av 90-talet.
Men vad ska man satsa på vid köp av ny tv då? Det beror på hur du använder den. Teknikerna i vanliga platta tv-apparater är LCD, LED och plasma. LCD har länge varit vanligast och är även den billigaste tekniken på skärmar upp till 42 tum. LED är en vidareutveckling av LCD och ger en aning bättre färg och kontrast. De tillåter dessutom tunnare skärmar och är mer strömsnåla. LCD- och LED-teknik är bäst om du ser mycket tv i dagsljus.
Plasmaskärmar brukar förordas av spel- och filmentusiaster. Det är den bästa tekniken för att återge färg och svärta, men de kräver bättre mörkläggning för att komma till sin rätt och är generellt lite dyrare än LCD och LED. De är också tyngre då tekniken kräver en frontskiva av glas. Är du intresserad av en riktigt stor tv är det plasma du ska satsa på, värst i klassen är Panasonic som har ett monster på 152 tum – nästan fyra meter i diagonal skärmyta. Räkna med att du får betala tre miljoner kronor för den och troligen skaffa större vardagsrum.
Många är vi nog som minns tjatet från barndomen – ”sitt inte för nära tv:n, du skadar ögonen!”. Betyder inte det att vi måste sitta jättelångt från en tv på 50 tum? Nej, faktum är att du kan sitta betydligt närmare en högupplöst tv – vilket alla apparater i den storleksklassen är – än motsvarande standardupplöst sådan.
Om du satt för nära en skärm på 28 tum för tio år sedan, så ansträngde du ögat eftersom skärmens låga upplösning gjorde att du såg ljuspunkterna som bilden var uppbyggd av. Men hela poängen med högupplösta skärmar är att vi inte ska kunna se att det blir ”pixligt” längre, tvärtom bör du sitta relativt nära för att kunna ta del av detaljrikedomen. Det finns inga exakta regler, prova dig fram och placera möblemanget så att du själv tycker att det känns skönt för ögat.
3D då? Det kommer ju stort även inom tv. Mitt råd, trots att jag själv äger en 3D-tv på 55 tum från Samsung sedan några månader, är att avvakta. Dels så är tekniken ung och tillverkarna provar sig fortfarande fram, och dels är utbudet av filmer i 3D ännu skrattretande dåligt. En del tv-apparater kan visserligen konvertera 2D till 3D, men resultatet är inget att hurra för. Så vänta något år med 3D-tv, om du inte är en sann entusiast.
TV:n härskar ohotad i våra vardagsrum
KRÖNIKA. Trots att allt fler använder datorn som bas i sitt tv-tittande fortsätter tv-apparaten att vara den viktigaste hemelektronikrylen i våra hem. Frågan är om det inte blivit än viktigare att ha en ståndsmässig tv-pjäs i vardagsrummet, i takt med att vägarna att skaffa innehållet blivit allt spretigare?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.