Tacka hatobjektet för Europarekordet
"Tjejer kan inte kasta."Det är allmänt känt. En sanning som man inte ska säga emot. Den lärdomen fick man lära oss redan i lågstadiet. Vi passade inte som anfallare i fotbollslaget, vi kunde inte slåss, men framför allt var vi tjejer verkligen dåliga på att kasta.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Okej, spjut är inte Carolina Klüfts starkaste gren. Men 47,98 är absolut inte ett dåligt resultat för att vara en sjukampares sämsta gren. Hon var sexa totalt i spjutgrenen, som hon egentligen inte har de bästa förutsättningarna för.
Se bara på tvåan Ludmila Blonska. Hon kom inte in på topp-sex varken i spjut eller på 800 meter och hon är trots allt världens näst bästa sjukampare. Eller titta på trean Kelly Sotherton, hennes spjutkastning kallas av kommentatorerna för "patetisk".
Åter till Blonska.
Idrott väcker känslor. Hatkänslor. Vi behöver någon att hata och i Eunice Barbers frånvaro blev det stackars Ludmila Blonska. Så fort någon nämner hennes namn så måste de liksom lägga till "men hon har ju varit avstängd för dopning". Blonska har blivit Ludmila-avstängd-för-dopning-2003-2005-Blonska med hela svenska folket.
En gång dopad alltid misstänkt, heter det.
Men vad hade egentligen sjukampen i VM varit utan Blonska. Tråkig, dötrist och inte alls underbar. Det kanske inte ens hade blivit Europarekord för Carolina Klüft om det inte vore för Blonska. Men nu blev det så.
2,14,31 var tiden Klüft var tvungen att klara på 800 meter för att rekordet skulle vara i hamn. Hon hade varit ute på banan hela dagen, det var 34 grader varmt. Alla förväntade sig att hon skulle klara det. Jobbigt läge. Inte alls lika lätt som det såg ut när Klüft tog rygg på Sotherton. Underskatta inte Klüfts prestation, sex årsbästa och ett Europarekord, det är knappast en promenadseger, det är nästan äckligt övermänskligt.
Dunder & brak: Dagens höjdpunkt, förlåt mig Klüft, var faktiskt herrarnas hundrametersfinal. Det är vackert, det är snabbt och det är så jäkla avgörande. Av Gay eller Powell imponerade kanske Derrick Atkins mest.
Dunderbra: Mustafa Mohamed är klar för final på 3 000 meter hinder. Grenen där det handlar om millimeter, hundradels sekunder för att träffa rätt. Och det handlar om hjärna. Musse har den, jag hoppas att det räcker.
Dunderotur: Günter Weidlinger är minst sagt otursförföljd. När han sprang med huvudet rakt in i ett hinder i går morse var det femte gången gillt. Femte gången han snubblar under ett hinderlopp i mästerskapssammanhang. Dags att byta gren? Eller kanske undvika att gå under stegar?
Dunderkul: Valerie Villis glädje efter hennes mäktiga sista stöt. Hon fullkomligt exploderade av glädje. Så ska ett VM-firande gå till. Jag tror att Villis efterfest blir en av de bästa under detta VM.