”Hej, jag går runt med alla mina verktyg i en plasthink för att verka händig. Hej, jag ska bli Don Juan när jag blir stor. Hej, jag käka 3 kilo glosylt i morse.”
Det finns en klassisk låt av bandet Doktor Kosmos som heter På tunnelbanan. Den naglar fast stereotyper på ett otroligt träffsäkert sätt, och jag tänker ofta på den när jag ser människor som är väldigt självmedvetna. Och var ser man fler självmedvetna personer än i Uppsala runt terminsstart? Följaktligen går jag ständigt runt och nynnar: På tunnelbanan, på tunnelbanan.
”Hej, jag är rastlös. Hej, jag är en full ungdomskille. Hej, jag har testosteron”
Kanske borde man döpa om låten till På Sysslomansgatan. För det är ju studenterna jag menar. När är utseendet så viktigt som när man har flera år i en ny stad med nya vänner framför sig? Det är självkart viktigt att hitta rätt. Och för en utomstående relativt lätt att försöka identifiera koderna.
”Hej, jag har en svart filthatt, Dr Martens och en filosofibok som sticker upp ur tygkassen. Hej, jag har backslick och rosa piké med uppvikt krage och tänker bara festa på Stockholms nation. Hej, jag röker fast jag inte gillar det. Hej, jag är jättesolbränd efter min Asienresa och har dreadlocks.”
Man kan med andra ord se ut hur som helst, tricket är att man är otroligt medveten om det. Och det är viktigt. Jag har också varit humanist, och aldrig rökte jag så många onödiga cigaretter och drack så många koppar automatkaffe som då. Det kan verka förutsägbart, man kan le lite åt alla nyinköpta jeans och snygga laptopväskor. Men aldrig har jag lärt känna så många fina människor, vänner för livet, som under mitt första universitetsår, samma år som min musiksmak blev snävare och mina kläder svartare. Det är viktiga saker, studentkoderna.
”Hej, jag sitter i ett hörn med min laptop och ser ut som om jag inte bryr mig.”
”Hej, jag vill börja leva på riktigt, NU!”
Ja, så är det. Den första studieterminen kan innebära en nystart, en chans att verkligen vara den man vill bli. Jag älskar dem som är så modiga och vågar testa. Vare sig det är i en rosa overall med tyglappar, med hjälp av en sliten anteckningsbok i rockfickan eller med palestinasjal runt halsen. Gör det. Snart kommer vardagen också till Uppsalas nationer och då är det bra att vara förberedd med lite nytt självförtroende. Chansen kommer inte igen så många fler gånger. Om man inte byter ämne, förstås, eller studieort.