Minns ni de där mänskorna som ville att Domkyrkans fasad inte skulle lysas upp på kvällarna för att det inte var så på medeltiden? Det är förmodligen samma personer som vill ha spårvagn i Uppsala. Vad som helst, bara utvecklingen går åt fel håll. Jag vill ha svävare och raketryggsäckar. Jag minns när Rocket Man svävade in på OS-invigningen i Los Angeles 1984. Det var magiskt. Jag var bombsäker på att så där kommer alla att resa i framtiden.
De senaste åren har spårtaxi mellan innerstaden och Boländerna diskuterats som en spännande ny modell. Tja, skulle förstås vara guld för oss billösa när det är dags att handla möbler. Man kliver in i en förarlös hytt, en datorröst frågar vart man vill åka, och när man lyckas få ur sig rätt adress skjutsas man direkt dit på ett spår som ligger ett par meter över marken. Nån som anar oråd?
Vi kan väl börja med där med hur bra röststyrda tjänster egentligen funkar. SJ har en del erfarenheter av systemet, bland annat att datorn inte tolererar vissa dialekter. Malmöiter och smålänningar göre sig icke besvär:
”Hej och välkommen till Uppsala spårtaxi. Vart vill du åka?”
”Eikejja.”
”Här i Uppsala talar vi rikssvenska. Var vänlig kliv ur taxin.”
Sen är frågan hur mycket möbler man får plats med i hytten, och hur trafiken i övrigt påverkas av att en Ektorpssoffa sitter fastkilad i en taxidörr på avstigningsplattformen på Kungsgatan. Jag ser också framför mig första gången spårtaxi används som flyktfordon efter ett butiksrån i Boländerna. Det blir nog ingen vidare spännande biljakt. (Ja, brottslingar är så korkade. De tre killar som rånade Rusta i Uppsala 2003 tog en taxi från brottsplatsen eftersom det var så tungt att släpa på alla mynten. När de konfronterades med fotona från taxibilen tillsammans med mobiltelefonen en av killarna tappat inne i butiken, erkände de.)
Spårtrafik är så 1800-tal. Ro hit med raketryggsäcken ni lovade mig när jag var elva i stället.