Spänningen gick nästan att ta på
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men mitt i denna kärleksfulla idyll finns alltså ett obestämt orosmoment: Yvonnes labila, misslyckade operasångare till bror, Claes, och hennes komplicerade förhållande till honom. Då och då upplever hon flashbacks till barndomen och huset i skärgården, och man kan nästan ana att något ytterligt traumatiskt drabbat de bägge syskonen i denna miljö. När mamman dör beslutar Yvonne sig följaktligen för att sälja huset, ett dystert grått spökslott, som uppenbarligen ger henne ångest, och som hon inte ens vill gå in i. Det framgår annars tydligt att hon är den av syskonen som fått all kraft och han den som fått alla svagheter. Men ibland brister det för henne: ?Han skall för helvete inte ha monopol på att ha känslor?, skriker hon om brodern i ett enda obehärskat ögonblick.
Mammas begravning blev en psykologisk rysare, med skickligt förmedlad spänning som nästan gick att ta på. Under begravningskaffet meddelar Yvonne (inte särskilt finkänsligt) brodern sitt beslut att sälja, vilket omgående får honom att försöka begå självmord med tabletter. Avsnittet slutade med att sjukhuspsykologen manipulerade Yvonne att låta brodern bo i sommarhuset med henne (och Isa) under konvalescensen. Jag missar inte den spännande fortsättningen.
Tv onsdag:
1. En värld i krig, Kanal 9 kl 20.00
2. Höök, SVT1 kl 21.05
3. Luna papa, SVT2 kl 22.30