Spänning mot slutet i Lassemajas detektivbyrå
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
5-åriga sonen och 3-åriga dottern försökte sitta stilla i soffan och titta. Det lyckades så där, men kanske är de i yngsta laget för årets kalender.
Kameran gled in över ett julljusskimrande Valleby, där snön föll ymnigt och barnen Lasse (Teodor Runsiö) och Maja (Matilda Grahn) startade en detektivbyrå. De hade gott om nödvändig rekvisita: peruker, kikare, kamera. Men inget brott att lösa. Tråkigt. Så de letade upp polismästaren (Tomas Norström) som sökte personer för ett "spännande uppdrag". Men ack, uppdraget handlade inte om skurkar och brott. Utan om att sätta upp ett julspel på en gammal dammig teater.
Det är svårt med premiärprogram, de riskerar att bli lite tråkiga. Karaktärer ska presenteras, miljöer etableras. Är programmet dessutom bara en kvart långt, blir det inte så mycket tid över för dramatik. Och i vår soffa pratade sonen om att klippa naglarna och dottern klämde fingret i dörren och klättrade upp på soffkarmen och hoppade ner - det hände liksom för lite. Men det märktes att de gillade detaljerna i scenografin, de var många och färgglada och udda, skapade en sagostämning, en lite mystiskt mustig atmosfär.
Och i slutminuterna dök en person i rånarluva upp. Spänningen ökade. Barnen tittade. Ett rån på konditoriet! Mer än så fick vi inte veta, men fortsättning följer.
Och jo då, sonen ville se fler program, det var självklart. Jag kan också tänka mig att titta, inte minst för de småskruvade bikaraktärernas skull, som Pia Johanssons präst och Jonas Karlssons blankklädda amerikan.
Sett på tv den 1 december 2006