rad interna möten och jobbdiskussioner på Femman med de båda huvudpersonerna. Målaren Johnnie Kihlström och snickaren Mattias Särnholm framstod som två hantverkare med fötterna på jorden, i stark kontrast till de ansvariga för produktionsbolaget. "Jag vill ju inte dö, det är en av grejerna", protesterade till exempel Johnnie Kihlström när producenterna ville att dokumentären skulle göras i Darfurområdet i det krigshärjade södra Sudan.
Önskemålet från produktionsbolaget var tydligt: Dokumentären skulle vara förenad med risker och "inte vara någon lekstuga utan blodigt allvar". Med tanke på situationen i området kändes uttalandet mer än cyniskt.
Men till slut blev det Awassa i Etiopien som blev målet för resan. Producenten Joel gjorde vad han kunde för att upprätthålla spänning och exotism, och berättade förtjust att det finns etiopiska "stammar som kletar lera i ansiktet, och om man skulle råka peka på dem så blir man bortgift om man inte betalar en massa pengar". Han tillade att det vore "kul" om något sådant kunde drabba snickaren Mattias i samband med inspelningen.
Väl på plats var producenten missnöjd med det i hans tycke alltför luxuösa hotellrummet som hade dusch och saknade kackerlackor. "Tanken var att det skulle vara på riktigt. Vi måste ner bland riktiga människor och riktiga problem", tjatade han.
Jag följer fortsättningen av Hello Africa! och hoppas att hantverkarnas ambitioner och empati för lokalbefolkningen skall uppväga produktionsbolagets cynismer.
15 februari 2007