Skott i foten
KRÖNIKA. Det har gått fyra dagar sedan rysaren i Västerås i onsdags där Sirius klarade kvalplatsen till elitserien i höst. Men intrycken är fortfarande många. Liksom frågorna.Frågan som min hjärna inte kan eller vill släppa, lyder; Är det inte något fundamentalt galet med upplägget i bandyns elitserie?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När svenska bandyförbundet beslutade att göra om allsvenskan till en elitserie och samtidigt minska antalet lag från sexton till fjorton, hade det naturliga varit att låta lag 13 och 14 spela kvalet mot de allsvenska lagen i två grupper som nu, men där endast gruppsegraren tar klivet upp i högsta serien.
Idén med såväl elitserien som bantningen av antal lag, måste väl ändå ha varit att få till en högre standard och en jämnare serie, men med den här utformningen känns resultatet av den tanken som ett skott i foten.
Jag skulle tro att både Tillberga och Falun haft goda möjligheter att klara ett sådant kval och jag kan heller inte se något problem i det, i fall någon nu skulle få för sig att likna det här vid en stängd liga.
Det finns inte tillräckligt många bra bandylag i landet i dag och det måste krävas något extra av klubbarna som vill uppåt. Det här systemet gynnar i stället klubbar som inte har något i en elitserie att göra.
För Sirius del spelar det här inte längre så stor roll. Jag kan bara inte tro annat än att laget gör vad som krävs för att ta en av platserna till elitserien. Däremot tycker jag mycket synd om både Tillberga och Falun. De borde definitivt ha fått en andra chans.
Till sist; Tillberga-Sirius i ABB Arena i onsdags, var den första bandymatch jag sett inomhus och visst, det var bekvämt, hyggligt varmt (nåja...) och ingen blåst att tala om, men charmigt? Nja, jag behöver nog fler hallupplevelser innan jag blir helt övertygad.