Skolan tar visst aldrig slut
Hur länge ska man behöva gå i skolan egentligen, undrar Simon Bendelin.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Vadå "gå till skolan"? Du ligger faktiskt vid ett av Europas finaste universitet, Simon. Du går inte i skolan.
Testade senare det här uttrycket på några klasskamrater... förlåt, kursare. Ingen av dem hade någonsin sagt att de "ligger vid universitetet". De flesta skrattade faktiskt, och kom med flera förslag rörande detta uttrycks ursprung, det ena mer ekivokt än det andra.
Men innebörden av detta meningsutbyte är tänkvärd. Det verkar som om universitetsstudier blivit en naturlig del av skolgången. Det beror dels på att universiteten i dag mer liknar skolorna, med färdiga program och förbestämda krav. Men också på det faktum att fler och fler i Sverige läser vidare efter gymnasiet. En sund utveckling kan tyckas, men det lär få konsekvenser. Ju fler universitetspoäng som delas ut, desto mindre statusvärde i varje poäng. En universitetsexamen ringer helt enkelt inte lika högt på arbetsmarknaden längre.
När en social symbol förlorar status söker människan genast nya. Jag undrar vilka dessa blir. Vilka statussymboler kommer att ersätta en universitetsexamen? Kanske kommer vi att uppfinna ännu ett steg i utbildningstrappan, ett Superuniversitet som tar vid efter "det gamla". Här ser vi redan tendenserna. Lärosäten som Chalmers och Handels omtalas mer och mer som elitskolor. Många program kräver att du redan har en "akademisk grundexamen" när du söker, och nu talas det om att göra magisterutbildningarna tvååriga. Hur många tentor ska man i slutändan behöva plugga till innan man kan kalla sig färdigutbildad? Och hur många livstider ska man sedan behöva knega för att betala tillbaka studielånet?
Dessa funderingar hjälpte mig att ta ett viktigt beslut den där dagen. Jag bestämde mig för att det nog ändå var bäst att gå till skolan...