Rutegård: "Mer cirkus än sport"
Ett styrkebesked för svensk dressyr. Så beskrivs lördagen i Globen.Bara tyska lagvärldsmästarinnan Heike Kemmer kunde utmana och klämma sig emellan trion Brink, Vilhelmsson och Nathorst när kvalet till Stockholm Horse Shows sportsliga höjdpunkt, dressyrfinalen, avgjordes.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För trots världscup i dressyr och hoppning i världsklass är det en rumpchock och kändishoppning som folk pratar om i Globen.
Jag ryser.
Stockholm Horse Show har alltid varit mer än en tävling för ryttarna, det ska sägas. Olika shower och uppvisningar har i 14 år fyllt ut det späckade programmet, men i år verkar arrangörerna marknadsföra ishinder, islandshästar och kändishoppning mer än själva tävlingarna.
De som känner mig vet att jag gillar sport i alla dess former, nästan till den graden att det blir töntigt. Därför åkte jag hem lite missnöjd efter min livedebut i Stockholm Horse Show.
Jag fick samma känsla som under en All star-match i hockey.
Det var mest ... cirkus.
Men jag har svårt att klandra arrangören eftersom intresset för själva tävlingarna är rekordlågt. Drygt tretusen - nästan spöklikt tomt i Globen - valde att se lördagens världscupdressyr, medan fullsatta läktare såg Helena Lundbäcks omtala och vågade utstyrsel i fredagskvällens maskeradhoppning. Lika många lär dyka upp när det vankas kändishoppning i kväll.
Stockholm Horse Show har som sagt alltid varit en show men från och med nu borde det byta ut epitetet "sportevenemang" mot "familjeföreställning med sportinslag". Då blir jag nöjd.
Några som var varken nöjda eller missnöjda efter lördagen var de OS-satsande upplänningarna Pether Markne och Per Sandgaard (åtta och elva) som ser ut att gå en tuff tid till mötes.
Allt annat än topplaceringar i världscupen framöver och Hebyparet kan glömma en sommarvistelse i Hongkong där OS-ridsporten avgörs.
Hårda bud för framför allt Sandgaard, mannen som för några månader var en av fyra ryttare som förde Sverige till ett EM-brons och en OS-plats.
Men med bronset försvann något. Kanske var det turen.
I världscuppremiären i Odense förra helgen var Sandgaard och Orient, enligt honom själv, bra med och tolfteplatsen speglade inte det som hästen och han presterade på banan.
I dag drog Per Sandgaard ned flest och mest högljudda applåder, men betygen blev låga och elfteplatsen var inte enligt planen.
Frågan om de uppländska OS-chanserna är ofrånkomlig. Sandgaard besvarar den så här:
- Det är klart att jag har chansen. Men konkurrensen är oerhört tuff.
Sant, så sant.
I nuläget är Jan Brink och Briar självklara Sverigeettor och ständigt med i världstoppen. Tinne Vilhelmson-Silfven har ridit för Sverige i varje OS sedan 1992 och börjar närma sig världseliten igen med Solos Carex. Dessutom verkar Louise Nathorst ha hittat ett stjärnskott i Isidor, son till hennes förre storstjärna Guiness.
Till sist en fråga som många söker ett svar på:
Vem kommer egentligen ta hem segern i kändishoppningen?