Rutegård: Drömmen måste bli verklighet
ANALYS/BANDY. En kultdag för bandyn. För Siriusspelarna - inte mer än en helt vanlig match i omgång elva.Sirius har nu spelat tio matcher sedan premiären mot Tillberga och tagit en poäng.Det är förstås för dåligt.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Försvarsspelet? Det såg hemskt ut. Anfallsspelet? Det såg jag inte alls.
Det är möjligt att jag överdriver en smula, men Broberg hade viljan, målchanserna och var på det hela taget det bättre laget på Hällåsen. Även om det inte såg ut att bli så för en stund i den första halvleken. Sirius hade 1-1 och det såg så säkert ut då. Mattias Wibergs slumpmål gjorde att Sirius helt plötsligt var som en lagmaskin som for fram över isen.
Men då som förr visade sig Sirius svaghet:
Sirius är lättstört.
När Lars Fall visades ut passade Broberg på att göra två mål, och när Johan Kock krutade in 4-1 (en av många individuella prestationer av hög klass) var matchen förstås avgjord.
Pierre Roos gormade och skrek, Mats Söderman viftade med armarna och Dennis Wasberg räddade skott på skott, men ingen i Sirius kunde kliva fram som den där ledaren och vända matchbilden när motgångarna kom slag i slag. Egentligen var det bara Niclas Stahlén som hade fart under skridskorna i Sirius men hans ork tröt i samma veva som baklängesmålen föll.
Om Sirius vinner på söndag mot Vänersborg (nej, jag räknar inte med någon skräll mot Edsbyn på fredag) hänger de fortfarande med. Om de förlorar har ett par olyckliga matcher förvandlats till en trend och den där pressen på Söderman och hans lag till något stort och tungt som rimmar på allsvenskan.
Drömmen om Andreas Eskhult måste snart bli verklighet. Det kan bli Sirius räddning.