DANIEL LEGUE: Populärmusikaliskt befinner vi oss i korpträsket

Bo Kasper Sundström själv förklarade sin kärlek till Uppsala som om det varit hemstaden Piteå. Då slog det mig. Brutalt och hårt. Vi är många som älskar musik, som lätt kan tåras, jubla eller bara le gåtfullt när vi hör ett stycke, en sång eller en tonartshöjning.
Det finns få som skulle kunna representera Uppsala så bra som duktiga musiker. Ännu bättre blir det förstås om de är kända. Och där har vi Uppsalas problem.

Var finns ni?
Peter LeMarc hade en galet bra spelning i konserthuset då han bland annat sjöng om ungdomstiden i Trollhättan. Eldkvarn var som vanligt starka men spelade lite kort senast på Katalin men det hindrade inte att vi sjöng med om livet i Norrköping. Orup och Ulf Lundell beskriver Stockholm på två helt skilda sätt och Lena PH är Vetlanda precis som Charlotte Perrelli är Hovmantorp och Sanna Nielsen är Bromölla. Vad har vi i Uppsala?
Inte mycket.

Det fanns en tid i slutet av 50- och början på 60-talet som Owe Thörnqvist var stor i Sverige och representerade Uppsala. Nu är det tomt på de stora scenerna och här borde Uppsala kommun med politiker i spetsen stampa dansskorna i golvet och skapa större utrymme för en förändring.
En kommunal musikskola är förstås ett måste. Ett Ungdomens hus med replokaler till samtliga band som vill spela och alternativa scener att kliva upp på.
Satsa mer och större.
Att bygga en arena för idrotten och stötta lokala lag ekonomiskt är inga konstigheter. Att stötta ett lokalt Kent, Abba eller The Hives skulle ge minst lika mycket tillbaka.
Med all respekt för närområdet men Totte Wallin från Enköping eller Thomas Di Leva från Gävle räcker inte.

Eller gör jag ett så kallat feltänk?
Ska musiken växa fram ur en subkultur utan stöttning och kommunala intressen? Ett äkta Ebba Grön från Stenhagen eller en Lars Winnerbäck från Fålhagen.
Det har klagats på att vi i Uppsala inte har något lag i elitserien i hockey eller allsvenskan i fotboll, men populärmusikaliskt befinner vi oss i korpträsket.
När ska jag få höra eller se en lokal förmåga uppträda inför ett fullsatt konserthus dit svenska medier vallfärdat för att beskriva hyllningarna från barndomsvänner och grannar likt Gyllene Tiders spelning hemma i Halmstad? Aldrig.

Daniel Legue som likt många andra köpte en skiva med Knivstas stolthet, Hansa band, på 80-talet och än i dag kan texten till Mörkret faller på utantill.

Daniel Legue: Populärmusikaliskt befinner vi oss i korpträsket

CITYKRÖNIKA.Pop är inte Uppsala. Inte heller rock, disko eller schlager. Uppsalas konserthus prisades för inte så länge sedan och när jag var i bygget och såg Bo Kaspers Orkester kom nya hyllningar.