Peter Johansson: "Jag är lite besviken"
OS-KRÖNIKA. Det svenska hopplandslaget låg trea inför finalen i laghoppningen och med chans på ett OS-guld.Men laget förmådde inte upprepa söndagens succé och de slutade på åttonde- och sista plats i finalen.
Peter Johansson - sportchef
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I förrgår var Lotta Schultz den stora hjälten i det svenska laget, men hon och Calibra hade en betydligt sämre dag på måndagen och då Helena Lundbäck inte lyckades någon av dagarna, försvann drömmen om en svensk medalj.
Men det fanns en upplänning på plats som ändå hade all anledning att fira efter finalen. Enköpingsbon Sylve Söderstrand coachade Sverige till ett silver vid OS i Aten för fyra år sedan, den här gången låg han bakom sensationslaget Norge som tog bronset.
Norge före Sverige i en laghoppning, det finns väl bara inte?
Personligen gillar jag laghoppningen allra mest bland ridsportsgrenarna. Det finns så fantastiskt mycket dramatik inbakat, att man blir matt av att bara titta på det.
Spänningen är enorm när man "jobbar in" svenska ryttare för en felfri ritt och spänningen är inte mindre då övriga nationers ryttare hoppar, men då av helt andra skäl.
Dessutom har man råd med att ett ekipage har en dålig dag och det räknas fram och tillbaka, vilket gör det än mer intressant.
Tyvärr har inte SVT upptäckt det. När finalen i laghoppningen startade, visades fotboll och gymnastik och vi fick än en gång nöja oss med följa dramatiken med en timmes fördröjning.
Vår statliga television har kraftigt underskattat ridsportsintresset i det här landet.
Jag kan inte i ord uttrycka vad jag känner för Susanna Kallur just nu. Det är så tragiskt. Det går inte inte ha mer otur än hon haft i karriären och ändå orkade hon tänka på London om fyra år, bara minuterna efter missen i semifinalen.
Susanna Kallur växer bara mer och mer för varje dag som går.
Om det finns bara en gnutta rättvisa, kommer hon att stå överst på pallen en dag i VM eller OS.