Peter Johansson: "Douglas Murray ingen chicken swede"
KRÖNIKA. För några år sedan satt vi ett gäng runt frukostbordet på jobbet och diskuterade film. Den dåvarande ekonomiredaktören pratade kärleksfullt om ett par riktiga kalkonrullar med tveksamt underhållningsvåld som i princip enda innehåll och jag minns att jag bara satt och fånstirrade en lång stund innan han avbröt mig och sade: "Jag vet, jag är en tölp".
Peter Johansson - sportchef
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen är det bortom allt sunt förnuft att hylla en spelare vars kvalitéer är att han är stor, tung, våldsam, att han älskar att slåss och gör det så fort det bjuds ett tillfälle, men jag erkänner utan minsta omsvep; Jag njuter av varje sekund Tre Kronors spelare nummer två är ute på isen i den här VM-turneringen.
Svensk ishockey har fostrat mängder av skickliga ishockeyspelare genom åren, spelare som är duktiga skridskoåkare, skickliga med klubba och puck samt med en avundsvärd spelförståelse. Det som dock ofta saknats i svenska VM- och OS-lag, har varit spelare som vågat stå upp mot lag som spelat extremt fysiskt och på gränsen till vad regelboken tillåter. Transatlanterna myntade uttrycket "chicken swede" och det var inte taget ur luften. Det finns gott om exempel i historien där framför allt Kanada och USA har vunnit över Sverige med mediokra spelare, men där de fått de svenska spelarna ur balans genom att använda ett stort mått av övervåld. Den taktiken skulle inte fungera i VM 2008.
Det är kanske också därför Douglas Murray känns lite exotisk. Okey, vi har haft svenska ishockeyspelare som nästan helt och hållet varit tiltade under hela sin karriär (ni minns väl Mats Hallin?) och som därför skrämde livet ur vem som helst, men det här något helt annat. Douglas Murray är tuff och elak, han smäller på så fort ett tillfälle bjuds, han snackar och psykar, men av det jag hittills sett, kan jag inte påstå att det är en ojust spelare. Han är en fysisk spelare som är skicklig i att utnyttja det och det är det som gör honom - med svenska mått mätt - lite unik.
Det vore enkelt att begå misstaget att placera Douglas under kategorin hockeybimbos (mycket kött och muskler, men begränsat antal hjärnceller), men inte ens det tycks stämma särskilt väl. Vid sidan av isen gör den här 28-åringen ett nästan blygt och charmigt intryck. Han vill inte gärna berätta om vad han säger till motståndarna - i alla fall inte de grövsta ordvalen - av rädsla av att mamma skall få se det i tryck och han tycks vara mer stolt över vad han presterat under ekonomistudierna på universitetet ("den här utbildningen är min fördel i livet"), än vad han hittills uträttat i NHL och i landslaget.
Vad som händer härnäst och om Douglas Murray kommit till Tre Kronor för att stanna, låter jag vara osagt. Eller rättare sagt, jag är lite tveksam till om han kommer till sin rätt i de stora europeiska rinkarna. Men på onsdag kväll är han på mammas gata och det finns nog ingen i Tjeckiens uppställning som inte har koll på Tre Kronors nummer två. Bara det är ett faktum som innebär fördel Sverige.