Personligt om premiärdrottningen

Foto:

Uppsala2007-05-29 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Åren 1975-90 hade jag superkoll på premiärdrottningen
Alice Timander. Svärmor höll under de åren Svensk
Damtidning, och på galapetterbilderna fanns Alice
Timander med nästan varje vecka: på filmpremiärer,
välgörenhetstillställningar och privata
societetsfester i Stockholm. Under de åren beskrevs
hon i bildtexterna först som elegant, därefter
frappant och under senare år parant i sina
galatoaletter och vita rävboor.

I dag planerar Alice Timander för sin 90-årsdag, och
det finns knappast några adekvata adjektiv för att
beskriva henne. SVT1 visade igår kväll Rebecka
Rasmussons film Alice och jag, och alla vi som undrat
över vad Alice Timander egentligen är känd för fick
besked. Filmen var personlig på flera plan, dels genom
självutlämnande reflektioner och kommentarer av
Timander, dels genom filmarens livssituation (ensam,
blivande mor). Vet inte om det var en så god idé att
koppla samman allt detta, men tittarna fick i alla
fall nöjet att höra en del mustiga, timanderska
kommentarer om svekfulla män, vilket hon har egen,
bitter erfarenhet av. Med tre äktenskap i ryggen
kunde hon nu säga med blanka ögon och skälvande mun
att hon ändå aldrig funnit den sanna, äkta kärleken.

En av filmens roligaste sekvenser var när Alice och
Giggi, hennes bästa väninna sedan 30 år, drog på
hundparty. De satt i bilen och pratade oavbrutet, båda
helt klädda i leopard, ungefär som två åldrande Patsy
och Edna i Helt hysteriskt, med koordinerat klädda
hundar i baksätet. Visst kan man sätta sig sig på sina
höga hästar och fördöma tomheten i överklasskvinnors
ytliga liv, men de två var så oerhört livsbejakande
och fulla av energi att fördömandena fastnade i
halsen.

Sett på tv 29 maj


Tv i kväll:
1. Hunter, SVT1 kl 20
2. Desperate Houseviwes, Kanal 5 kl 21
3. The office, Kanal 5 kl 22.30
Läs mer om