Än en gång lyckades Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet överraska med valet av årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin. David Julius och Ardem Patapoutian verkar helt ha gått under radarn i förhandsspekulationerna om världens mest prestigefulla medicinpris.
Litet generat kan jag erkänna att jag själv inte kände till namnen på någon av de båda forskarna och vad de gjort för att förtjäna ett Nobelpris.
Efter att ha läst prismotiveringen känns det ändå lätt att hålla med om att valet även i år gäller klart Nobelprisvärda forskare.
Alla som till exempel har bränt sig på en alldeles för varm kaffekopp eller känt smärtan av ett pyttelitet gruskorn i en sko inser att det är mer än viktigt att nervceller är försedda med ett slags mottagarstationer, receptorer, för att känna av temperatur och beröring. Utan dem skulle vi inte överleva.
Årets pristagare belönas för upptäckter inom grundforskningen. De har ett värde i sig genom att öka mänsklighetens samlade kunskaper om hur vi själva (och andra däggdjur) fungerar.
Som så ofta förr med grundforskning ger de också i förlängningen hopp om tillämpningar av en mer jordnära betydelse, till exempel utvecklingen av mer exakt verkande, inte beroendeframkallande läkemedel för behandling av kronisk smärta.
Jag trodde att två forskare som utvecklat tekniken bakom så kallade mRNA-vaccin hade stor chans att kamma hem årets medicinpris. Återstår nu att se om de i stället uppmärksammas med kemipriset nu på onsdag eller får vänta på sitt Nobelpris till ett annat år.
Åke Spross, f d medicin- och forskningsreporter på UNT