Åldersnoja är ett mysterium för mig. De som med nostalgisk blick talar om sin ungdom som den bästa tiden i livet möter hos mig bara en rynkad panna. Jag står som ett frågetecken när vänner med obeskrivlig stolthet berättar att de har fått visa leg på Systembolaget. Nej, att bli äldre har jag inget problem med alls. Det är tanken på att bli yngre igen, att börja om från en tidigare ålder, som ger mig kalla kårar.
Vad jag däremot brukar göra är att tänka ut saker jag skulle säga till mig själv som barn finge jag chansen. Jag sovrar bland allt det där jag vet nu men inte hade en aning om då, formulerar meningarna som skulle få övergången från barn till vuxen att kännas mer meningsfull. Ett öppet brev till mig själv. Kanske har du också skrivit ett sådant?
Kära lilla du.
Jag vet att du tror att du inte räknas för att riktiga flickor är smala och populära och får lappar skickade till sig på rasten av någon som vill fråga chans. Jag vet att du lägger all din lycka i händerna på en våg och att du tänker att om den bara visar en mindre siffra kommer allt att ordna sig. Du vill tycka om dig själv men tror att lycka är något som andra ger dig om du varit duktig nog och förtjänat det.
Jag önskar att du visste att lyckan är din och att den kommer i alla möjliga olika förpackningar. Men jag vet också att det är något du måste komma på själv, att vägen dit inte är lätt och att den nog inte ska vara det heller.
Vad jag kan säga är: du kommer att klara det! Det du lär dig nu är hur det känns i maggropen när människor säger dumma saker. När du skriver om det i din dagbok lär du dig att formulera dina tankar och sätta ord på dina argument. Det du lär dig nu kommer du att använda när du jobbar med det du älskar om tjugo år. Kan du tänka dig?
Och det du lär dig kommer du att vara så tacksam över när du får egna barn. Du kommer att veta hur mycket trygghet, kärlek och uppmuntran betyder men också hur nödvändigt det är få göra bort sig, att vara rädd och att våga be om hjälp.
För det kommer att komma en dag när du känner dig glad och stolt över att du är precis som du är. Inte varje dag – nej, livet är sällan så. Men oftast. Och du kommer att vara omgiven av människor du älskar mer än allt och som älskar dig på samma sätt. Du kommer att skratta tills tårarna sprutar och du kommer att dansa.
Så kämpa på nu och håll huvudet högt så ofta du orkar det. Jag önskar att jag kunde göra resan lätt för dig, men det kan jag inte. Du ser det inte nu men du ska veta att jag är med dig hela vägen och att jag är på ditt lag. Alltid.