Ohälsosamt stort ekonomiskt gap
Det är ingen hemlighet att många av de allsvenska klubbarna går på knäna ekonomiskt. Många av dem har säkert tagit sig vatten över huvudet i en desperat kamp i jakten på topplaceringar.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men problemet är mer komplext än så. Det handlar om svensk ishockeys framtid. Jag har skrivit om det här ämnet tidigare, men gör det gärna igen - för så viktigt är det.
Det ekonmoniska gapet mellan elitserieklubbarna och föreningarna i allsvenskan är gigantiskt. Det är så stort att det är ohälsosamt för svensk ishockey. Något måste göras.
Elitserieklubbarna och dess organisation Hockeyligan måste agera. Fotbollen kan, så varför inte ishockeyn?
Det kostar pengar att fostra ishockeyspelare, det vet alla. Som det är nu hämtar elitserieklubbarna spelare från allsvenskan i stort sett precis när de vill - till reapris, eller mer eller mindre gratis.
Det är ytterst få hockeyspelare som skriver flerårskontrakt. Den spelare som tecknar sig för två år med en klubb har i de allra flesta fall en elitserieklausul i sitt kontrakt som gör att vederbörande kan ta steget upp till högsta serien för krovpengar.
I fotbollen är det inte riktigt så.
I fotbollen skriver många spelare flerårskontrakt utan klausuler som säger att de kan gå gratis till allsvenskan.
I fotbollen får exempelvis klubbarna i superettan betalt för sina spelare. Dessutom får de allsvenska lagen furstligt betalt när deras bästa spelare flyttar utomlands.
Det finns enskilda spelare i elitserien - inte så få faktiskt - som tjänar mer än Almtunas hela A-lagstrupp.
Elitserieklubbarna måste dela med sig av kakan för svensk ishockeys skull. Men elitserieklubbarna är inte så intresserade av det. En del av dem vill i stället öka klyftan mellan divisionerna även om de inte säger det uttryckligen. Det har i flera år talats om en stängd liga - elitserieklubbarna vill nämligen få "arbetsro." Men en stängd elitserie skulle få förödande konsekvenser.
Elitserien ska förstås vara öppen.
Helst ska elitseriejumbon flyttas direkt ner till allsvenskan, men det är en dröm som förmodligen aldrig kommer att bli verklighet.
Därför måste kvalserien i nuvarande form bevaras.
Jag har hört många som talat om den avgrundsdjupa sportsliga skillnaden mellan elitserien och allsvenskan - att det i princip är omöjligt för en allsvensk förening att etablera sig i elitserien.
Visst, det är svårt för de allsvenska klubbarna att hävda sig.
Skillnaden - och då talar jag om det sportsliga - är jättestor.
Men självklart kan allsvenska klubbar etablera sig i elitserien, det visar historien.
Fyra av dagens elitserieklubbar - HV 71, Luleå, Mora och Linköping - var division I-lag när elitserien startade 1975/76. Ytterligare fyra av dagens elitklubbar - Frölunda, Södertälje, Skellefteå och Timrå - har spelat massor av år i division I (nuvarande allsvenskan) mellan elitserievändorna.
Fyra av dagens allsvenska föreningar har vunnit SM-guld under elitseriens dryga 30-åriga historia: Malmö, Leksand, Björklöven och AIK.
Det är alltså en myt att det inte går att slå sig in i elitserien.
Men fortsätter det ekonomiska gapet mellan divisionerna att växa blir klyftan i framtiden omöjlig att överbrygga.
Almtuna då? Jag tror - liksom i fjol - att laget kan bli sjua. Men då måste tränarparet Robert Nordmark och Mikael Höglund använda sig av hela spelartruppen och inte "bränna ut" de bästa spelarna redan under hösten. Våren 2006 gick Almtuna på knäna, likadant under våren 2007. Detta måste undvikas och något annat sätt än att utnyttja en fjärdekedja mer frekvent finns det inte.
Jag är för övrigt oerhört nyfiken på att att få se Robert Kimby och Jonathan Persson - två klasspelare.