Vårresan är ordnad. Om två veckor bär det av på kärlekssemester till Paris. Vi ska dricka rödvin på uteservering med rutig duk, hålla hand och skrattande köpa ett mini-Eiffeltorn av män i mustasch och basker på sned. Kanske lite klyschigt, tycker ni, och så tänkte väl jag också, innan kärleken. Men nu när J hade bokat hotell vid Notre Dame, med röda pelargonior i entrén, så kändes schablonen inte ett dugg fånig, bara underbar.
Jag tänker mig konstnärliga bilder från broar. Att fyrverkerierna kring Eiffeltornet lyser in genom hotellets mintgröna jalusier, medan den antika järnsängen gnisslar och hoppar runt av passionerad älskog.
Det blir ju dock inte alltid som man tänkt sig. Förväntningarna brukar vara skyhöga inför vårresor. Förra gången jag åkte på en resa med kärleken, var till Barcelona i april för tre år sedan. Sol, tapas, Zlatan, sangria och kärlek var upplägget. I stället blev det 11 grader och vinterjackan på. Vitlöksräkorna till första lunchen halverade chockartat reskassan. Zlatan var skadad när vi kom till Camp Nou, Hemingways absintbar var stängd. Havet liknade Lyssnarängens grumliga mälarvatten. I de bruna fuktiga hotellfiltarna trängdes de begagnade könshåren med gråsuggorna.
När semesterns 14 minuter solsken träffade oss, beställde vi sangria, och hann precis ta en bild (och lägga på facebook). Sen drack vi igen, under tystnad, och drömde om morgondagens hemresa. I samma stund drog askmolnet från Island in över Europa och flygbolaget gav oss besked om att vi kunde få flyga hem om tre veckor. Sammanbrottet var nära.
Tre år efter Barca provar jag nu igen, men jag oroar mig ändå inte för Paris. Jag tror det kan bli underbart, men lägger bort alla förväntningar utöver sex lediga dagar i Paris. Mannen är densamme som då, och trots att tålamodet tog slut där någonstans längs La Rambla, så tog själva kärleken bara en vattenpaus.
Det gör det inget om Zlatan inte spelar den här gången heller. Jag ser bara fram emot att flanera. Broarna, de rutiga dukarna, ja ni fattar. Dessutom får det gärna regna hela veckan. Paris gör sig ju faktiskt lite bättre i ett stilla duggregn, med en skäggig man.