Modigt av Carolina att våga ta steget
Carolina Klüft har bestämt sig. Sjukampen är ett avslutat kapitel - nu är det längdhopp som gäller för hennes del.Jag kan inte tolka utspelet i veckan på annat sätt och jag tycker att Carolina gör helt rätt. Hon behöver helt enkelt en större utmaning.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visserligen har Carolina inte sagt att det definitivt är längdhopp som gäller i framtiden, men hon skulle aldrig droppat det i Rakt på med K-G Bergström i SVT i tisdags kväll om hon inte någonstans inom sig redan fattat det beslutet. I samma andetag berättade hon att hon skall lägga om träningen redan nu och varför skulle hon göra det annars?
Man kan se det här på två sätt.
1) Sverige missar det kanske mest givna guldet vid OS i Peking nästa år.
2) Herregud, vilket spännande avstamp på en ny karriär.
Personligen väljer jag nummer två. Det skall bli mycket intressant att se vad denna superstar kan uträtta i längdhoppsgropen nu när hon bara behöver koncentrera sig på en enda gren och om hon så "bara" skulle lyckas ta en enda medalj i något internationellt mästerskep, har hon på nytt gjort något riktigt fantastiskt. Och jag kan inte se något skäl till varför hon inte skulle kunna lyckas med det.
Det enda som känns aningen trist, är att Jackie Joyner-Kersee kommer att få behålla sitt 19 år gamla världsrekord (7 291 poäng) i kanske lika många år till. Såvitt jag kan se, finns det ingen i dag som kan utmana det rekordet inom de närmsta åren. Den potentialen har Carolina Klüft, men den utmaningen räcker helt enkelt inte.
Tittar man tillbaka några år är Carolinas beslut lätt att förstå. Hon är 24 år fyllda i dag och har en alldeles enastående karriär bakom sig. Hon hade redan för två år sedan vunnit alla de stora fem titlarna (OS, VM inom- och utomhus samt EM inom- och utomhus). Och hon har just nu europarekordet på 7 032 poäng.
Jag kan tänka mig att Carolina känt att det tagit emot mer än tidigare nu när hon vunnit allt som går att vinna och att valet stått mellan att vara en sjukampsstjärna på retur och en helt ny karriär där incitamenten finns och räcker för att det skall kännas roligt att åka till träningen varje dag.
Även om det här kanske därför är det enda logiska vägvalet för Carolina, måste man ändå hylla henne för modet att ta steget från att vara firad megastjärna i en gren där hon - bortsett från eventuella skador - intecknat varje mästerskapsguld det här decenniet ut - till en mer osäker framtid som längdhoppare. Hennes marknadsvärde kommer säkert att vara stort för en lång tid framöver, men även där kommer hon att bli mer konkurrensutsatt om längdhoppet inte blir en ny succé. Fast jag tror att pengarna spelat en mycket liten - om ens någon - roll i det här beslutet.
Jag är dock ganska säker på att de flesta i hennes situation skulle valt tryggheten, pengarna och stjärnstatusen före det bungyjump som Caroline valt. Sådan är människans natur. Därför blir det här logiska så ologiskt. Därför är det här ett så modigt beslut.