Mathias Rutegård: "Posa" är sporten personifierad
Det börjar bli tjatigt, men gammal är tydligen äldst för evigt i isracing. Per-Olov "Posa" Serenius har fyllt 60 år, men det hindrade honom inte från att ta sitt 19:e SM-guld i går.Gamle "Posa" gör säsong nummer 33 och mannen som gasat sig fram till 31 raka VM-finaler är alltjämnt Sveriges bäste förare.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag kan förstå att frågan kommer upp, men det känns så fel det kan bli.
Säg isracing och varje svensk säger "Posa". Han är sporten personifierad och inget är viktigare än starka profiler för att små sporter som isracing ska överleva. Ja, även om det råkar handlar om en gubbgrinig förare som "Posa".
Fenomenet "Posa" har dominerat svensk isracing sedan VM-finalen 1978 och efter hans första SM-guld 1980 har bara åtta förare lyckats klämma in sig på tronen i SM.
Frågan är bara hur länge han kan hålla på.
Länge är svaret.
Jag pratade med "Posa" inför finalen för sex år sedan och där berättade han att sporten inte kräver någon speciell kondition.
- Man ska kunna explodera i en minut. Det är allt, sa han då.
Och isracing utan "Posa" är som Rospiggarna utan Greg Hancock - det finns liksom inte. En annan fråga är hur isracingen kommer att fortleva den dagen då "Posa" väljer att lägga av.
Strunt samma.
"Posa" har inte ens tänkt tanken på att lägga av och SM-finalen i isracing är, kanske inte enbart på grund av sin sportsliga bit, ett arrangemang som växt och växt sedan den kom till Uppsala 1996. Även om publiksiffran minskade med över 1000 personer från i fjol är 6 028 fortfarande väldigt bra och de som var där hade tre trevliga timmar på Studenternas, där medhavda äggmackor, hemstickade vantar och en och annan lunta i jackfickan plockades fram till tonerna av låtar som "En gammal Amazon".
Till sist. Att höra Stefan Lindeborgs speakerröst fick mig att längta till sommarkvällarna med speedway på Orionparken. Eller var det minusgraderna som gjorde det?