Mathias Rutegård: I den här matchen började innebandysäsongen på allvar
KRÖNIKA. Få saker kan kännas så svåra att hetsa upp sig för som betydelselösa seriematcher. Storvreta-Balrog var en på papperet sådan.
Mathias Rutegård, reporter.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fler förluster än segrar i de här sista matcherna och självförtroendet inför slutspelet är lika långt borta som SM-finalen. I går kväll började därför innebandysäsongen på allvar, må så vara i en betydelselös seriematch hemma mot Balrog. Det var uppenbart att Storvretatränaren Stefan Forsman var nöjd efter matchen. Det ska han vara. Oavsett vad det handlar om för match vill han, liksom jag, se ett Storvreta som spelar med kraft, mod och beslutsamhet.
Frånsett den djupa treminuterssvackan (11.26, 12.32, 13.58) var gårdagens täta försvar kanske det bästa med hela matchen. Men - och det här är också ett stort men - oavsett hur det går får jag en lustig känsla av årets Storvreta. I fjol betydde serien oerhört mycket för alla inblandade, de blev tvåa och de öste in mål. I år pratas det inte alls lika myckt om tabellen. Stefan Forsman har på något sätt ingjutit ett annorlunda form av "vi-börjar-köra-på-ordentligt-först-när-det-blir-slutspel"-tänk.
Som målvakten Mikael Karlsson sade till mig för ett tag sedan:
- I fjol kom vi tvåa och alla pratade om oss, då åkte vi ut i kvarten. I år kommer vi i mitten och ingen pratar om oss. Det kanske är nyckeln?
Jag vet inte, jag. Det nya snacket är förstås ett resultat av en oväntat dålig höst, men det nya tänket är kanske värt ett försök. Det kan ju inte gå så mycket sämre än det gjorde förra året.