Mathias Rutegård: "Golf - hur svårt kan det vara?"
KRÖNIKA. 66+66+67 och totalt tio under par.Läser du mellan raderna betyder det ungefär: Peter Hanson på segerpodiet i SAS Masters 2008. Och ärligt talat: Vad kan stoppa honom?
Mathias Rutegård - reporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det är många som utmanar honom, glädjande många svenskar men otäckt många britter, inför de sista hålen och slutrundan blir en pärs in i det sista.
Vem blir det då? Fråga inte mig. Jag tippade ju att Robert Karlsson skulle ta hem det här.
Men om jag känner den här tävlingen rätt blir det danske Sören Kjeldsen som drar det längsta strået, men jag håller tummarna för svenskarna. Det blir ju så mycket roligare då.
En helt annan sak, apropå golf. Hur svårt kan det vara har jag länge tänkt ... Jag menar, att hålla blicken på bollen och tänka på svingen?
Det är väl som att åka Vasaloppet tänkte jag (ni som har koll vet hur det lilla äventyret gick), och som den undersökande sportjournalist jag är gick jag min allra första golfrunda i karriären i lördags, som en uppvärmning innan jag skulle bevaka min första Masters.
Spelplatsen var Vassunda och jag slog en birdie omgående på ett par fem-hål. Ett långt utslag på fairway, ett järnslag över ett par träd, en wedge in på green och en tvåmetersputt ned i koppen.
No big deal, liksom.
Jag funderar starkt på att säga upp mig och satsa helhjärtat på golfen från och med nu. Man behöver ju inte ens vinna tävlingar för att tjäna stora pengar har jag läst.
Eller nja.
Mitt golfkunnande visade sig vara en tillfällighet. På hålet efter birdien, ett par tre, tog det nio slag att få i bollen. Och de andra hålen är en annan historia som vi kan ta en annan gång.
Till sist, en helt annan sak två, angående mediebevakningen av SAS Masters. Vi är många som är på plats på Arlandastad, de flesta tidningar har med något om tävlingen i sina spalter, men det slår mig att det är inte många som är ute på fältet och följer spelarna. I stället sitter de flesta (väldigt många faktiskt) uppkopplade på sina laptops, följer spelarnas score på nätet och så fångas en och annan kommentar upp när spelarna gått i mål.
Undrar hur sportjournalisten gjorde förr i tiden? Gick de verkligen ut och kollade på sporten då?