HENRIK SUNDBOM: Måste en karriär föregås av fem år av leda och pina?

Inte heller för att jag på något vis presterar svagare eller tar mina studier på mindre allvar än någon annan. Nej, anledningen till att jag känner mig som en sämre student än mina vänner på andra fakulteter, är den attityd många av dem möter mig med när jag berättar om min utbildning:

"Konstvetenskap? A-kursen? När ska du börja plugga på riktigt då?"
"Litteraturvetenskap? Tar du lån för att läsa romaner?"
"Bildlärare? Är det verkligen en universitetsutbildning?"

Det är slående hur bittra många av lärosätets studenter tycks vara över sina studier och yrkesval. "Viktiga" högskolepoäng tas uppenbarligen i ämnen man inte är intresserad av. Och en "riktig" karriär föregås bevisligen av fem års leda och pina. När ekonomerna, ingenjörerna och statsvetarna nedsättande kallar min vardag för avancerad fritid, anar jag att de själva innerligt önskar att de fann åtminstone en smula glädje i sina egna studier och framtida karriärer. En glädje som inte enbart bygger på en morot i form av tjocka lönekuvert och feta bonusar. (70 timmars arbetsveckor, tristess och utbrändhet?)

Fick jag frågan hur stor del av min dag som går till studier och hur mycket som är fritid skulle jag inte ha något svar att komma med. Den här terminen är det lika seriösa studier när jag sitter hemma i soffan med en kopp te och tecknar, som när mina kamrater råpluggar statistik inför en tenta. Förra terminen kunde studietid för mig innebära att tillbringa ett par timmar på Uppsala Konstmuseum och studera tavlorna. Ytterligare ett par år bakåt i tiden var det blodigt allvar när jag låg i soffan och läste romaner av Harry Martinsson. Jag kan inte dra gränsen.

Här får säkert många kritiska läsare vatten på sina kvarnar: "Just det, du medger ju själv att dina studier är en förlängning av din fritid" Visst. Det är klart. Men för mig betyder det bara en enda sak. Samstämmigheten mellan fritidsintressen, utbildning och framtida yrkesliv är det yttersta beviset på att jag har valt rätt. Jag ägnar mig åt det jag vill göra. Hur kan någon annan än den bittert avundsjuke och missunnsamme se med onda ögon på det?

Henrik Sundbom: Måste en karriär föregås av fem år av leda och pina?

KRÖNIKA. Ibland känner jag mig som en andra klassens student. Inte för att jag som humanist är ekonomiskt styvmoderligt behandlad av staten och universitet och bara erbjuds ett par timmar lärarledd undervisning i veckan.