Legue: Ungdomarna är redo att ta över
KRÖNIKA. Vi börjar där det slutade. För det var så nära. Danny Gathings uppryckning och dunk till 78-76 i förlängning lovade så mycket mer än att taket med säkerhet skulle falla på plats efter det vansinniga jublet.
Daniel Legue.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppsala blir för lättlästa och jobbar för hårt för varje poäng medan Solna varierar sitt spel och får bra utdelning. Då hjälper det inte att nyblivne pappan Marko Djuric vinkade till publiken inför matchen eller att Shirley Clamp fick de drygt 2700 att verkligen bjuda på en vacker nationalsång i Fyrishov. Inramningen såg ut att vara den bästa när TJ klev ut på plan med sitt pannband lika rött som blod. TJ som hela Uppsala hoppades på. Alla ville verkligen att han äntligen skulle få ta laget ett steg närmare en titel. Det var han som satte skottet i den absolut sista sekunden och tvingade fram en förlängning. Men han höll inte. Orkade inte. Uppsala höll inte. Orkade inte. Man vände visserligen ett underläge i kvartsfinalen mot Solna 1996 till seger men 0-2 i matcher är bara början på slutet för Uppsala i slutspelet och TJ som stjärna.
Det enda positiva med detta är att planens yngsta spelare redan nu visade sig vara redo att ta över efter TJ som numera tvekar allt för ofta i viktiga lägen. Andreas Person är Uppsalas framtid. Synd bara att han är för bra för att spela basket i Sverige och troligen inte är kvar här nästa säsong. Kvar finns minnet av en bra kamp och ett Uppsala som på nytt inte kommer nå ända fram.