Lärorikt ögongodis
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tack vare smarta grafiska lösningar, vackra landskapsbilder och underbara klipp från arkiven förvandlades programmen till rena ögongodiset.
Nu har Fredrik Lindström återvänt med Världens modernaste land, en populärvetenskaplig skärskådning av de kulturella element som formar svenskheten. Och det vägvinnande formspråket från de tidigare programmen finns kvar, men den här gången har programledaren själv klippts in i arkivfilmerna på Forrest Gump-vis.
Därför kunde vi i går se Fredrik Lindström sitta i en rökig restaurang 1968 och ?intervjua? folk ur vänsterrörelsen om varför de inte firade jul. Det var djupt fascinerande.
En annan nyhet är studiodiskussionerna där historikern och författaren Peter Englund fungerar som ständig gäst. I dessa inslag blottas dock Fredrik Lindströms enda svaghet i tv-sammanhang. Han är ingen bra intervjuare.
Hans frågor är mångordiga och han fyller otåligt i de intervjuades svar. Dessutom begår han ett grundläggande fel när det gäller intervjuteknik i tv: han hummar i stället för att nicka.
Trots detta förblir Världens modernaste land ett av de mest sevärda programmen för vetgiriga. Utan det hade jag inte fått reda på att den svenska pizzeriaexplosionen började på Restaurang Östergök i Stockholm julen 1968, eller att rucolasalladen en gång salufördes under det betydligt tristare namnet senapskål.
Onsdag 20/12
TV I KVÄLL
Shopping. Dokumentärserie om konsumtion i olika länder. Den som har flest prylar när han dör vinner, eller? (SVT 1, 19.30)
OS-krönika 2006. Jag orkar sällan häcka framför tv:n under maratonlånga OS-sändningar. Däremot ser jag gärna höjdpunkterna i koncentrerad form. (SVT 1, 20.00)
USA, krigen, televisionen. Dokumentär om hur USA använder televisionen som en del i krigföringen. (SVT 1 22.00)