"Långvarig bitterhet kan påverka din hälsa och leda till hjärtbesvär och andra sjukdomar", säger ny forskning. Det gör mig orolig, för det är bittert i vänkretsen just nu. Energinivån är skrämmande låg och en träff med bästisarna kan vara långt ifrån upplyftande. "Jag söker mig gärna till någon annan som är sorglig just nu, så jag kan älta kärleksbekymmer", säger den ena. "Det är ingen idé att ens gå ut, alla singlar kring 30 är ändå idioter, och vart fan ska vi gå?", säger den andre.
Eventuellt följt av en tre år gammal historia, om den kille hon bjöd över på dejt bara för att vara snäll, eftersom hon själv spelade i en högre division, tyckte hon. "Kan du tänka dig, så hörde han aldrig av sig efteråt … Han hade till och med en sådan där horribel gympasko där hela plösen var av kardborrband ni vet."
Jag dömer ingen här, jag vet nog själv vad bitterhet är. Och hur svårt det är att vara klarsynt när det drabbar en. Man skyller sin olycka på någon annan, utan att vilja se sin del i ansvaret av att gå vidare och bli lycklig.
Som när jag och pojkvännen kollade på sjötomt på Lidingö ena dagen, och andra dagen släpade jag min resväska längs Strandvägen mot centralstationen. Inte bara var hjärtat krossat, utan också min vision om ett bekymmersfritt liv med ett outtömligt kreditkort. Det var nog första gången som jag ens förstod vad det var, det där med bitterhet.
Att sörja något som aldrig blev.
Så i stället för sjötomt på Lidingö blev det alltså en etta intill Vasaparken. Och antagligen hade jag fortfarande suttit där bitter på flyttkartongen, om det inte varit för min heta, charmerande granne. Han som ringde på en torsdagskväll med en överfull matkasse och en pava rödvin i näven, och sa bara helt nonchalant; – Mexikanskt inne hos mig om 20 minuter! Den kvällen tog han mig på en resa långt bortom Mexiko om man säger så … Tack gode gud för den goda grannen, som inte bara tog mig ur bitterheten, utan som också fick mig att inse de riktiga värdena i livet. För ärligt talat, vad mer kan man behöva, än en god granne och en flaska rödtjut?