Kanske jinxar jag hela pandeminedgången och så kommer nån indisk-brittisk-brasiliansk-kinesisk mutation, och vips blir det lockdown fram till hösten 2028. Och då är det ju mitt fel eftersom jag här och nu högt och offentligt har uttalat tankar på att det hela kanske äntligen snart är över.
Ungefär som när man hade rasat ihop i olycklig kärlek i ungdomen och någon kompis tröstade med orden: ”Du kommer att träffa någon när du minst anar det.” Då försökte jag aktivt att ana det så absolut lite som möjligt från årskurs 8 fram till studentexamen.
Jag vågar inte tro någonting. Jag kan ingenting om virus och smittspridning och immunologi och sånt. Det enda jag verkligen har lärt mej om virus är att jag tycker gräsligt illa om dom. Jo, en sak till har jag lärt mej under året som gått: Att jag tycker gräsligt illa om alla hobbyepidemiologer som tvärsäkert vet exakt hur Folkhälsomyndighet och regering och äldrevård och kollektivtrafik och människor och minkar borde ha betett sej under pandemin.
Tvärsäkra människor gör mej rädd. Och skeptisk. Och ofta finns det något högst osympatiskt i denna tvärsäkerhet. Ta bara alla hobbycoacher bland idrottspublik som vet EXAKT hur spelet ska utföras och högljutt bräker ut sin tvärsäkerhet och spetskompetens inför dom 300 närmaste på läktaren… Burr!! Dom människorna skrämmer mej. Och tänk om man kunde få kasta in dessa tvärsäkra kverulanter som landslagscoacher och sen sätta dom på presskonferensen efter matchen med 300 kameror riktade i plytet på dom efter en förlust med 7-0 mot Liechtenstein. Månne skulle den där tvärsäkerheten skälva i sina grundvalar då.
Om ni listar fem tvärsäkra människor i er bekantskapskrets och sedan listar fem mer tveksamma människor, så kan jag nästan sätta 20 spänn på att listan med velpottor är trevligare och mer sympatiska typer. Nyanserade och tvivlande människor är mer lyssnande, öppna och beredda att ompröva sin ståndpunkt. Och det är ett sympatiskt drag. Det är jag helt tvärsäker på.
Jag vet att jag har dragit mitt favoritcitat av Tage Danielsson här förut, men jag anser att det behöver repeteras sisådär en gång i halvåret:
”Utan tvivel är man inte klok”.
Jag tycker att den devisen hellre borde stå på skylten i taket på universitetshuset än den där tvärsäkra smörjan som står där nu.
Eller kanske nåt sånt här:
Glöm varje typ som bräker,
så dryg och karsk och säker,
vi orden omfördelar
till typerna som velar.