”Någon som vill ha lite deg? Det är Levain”.
En kompis frågar hela sitt facebooknätverk om vad familjen ska göra av sin överblivna surdeg. Inte för att jag inte gillar surdegsbröd, tvärtom är jag närmast prenumerant på Forsas dinkellevain (levain är en fransk typ av surdeg). Men hur kommer det sig att vi har gått från att gilla bröd till att dela ut det i våra sociala nätverk?
Förra året var surdegen precis överallt. I tidningar, tv och inte minst i varje stadsbos kök. Vi centrumbor bakade och bakade, utbytte recept och hade långfrukostar tillsammans där vi åt vårt bröd med ekologiska ostar från gårdsmejerier och hemkokt marmelad på bär från våra torpträdgårdar.
För någonstans där runt surdegens största utbredning gick vi alla och skaffade oss ett torp också. Porrsurfade på Hemnet, gick på visningar och pratade friskrivningsklausuler. Sen köpte vi något litet 1800-talsaktigt i ett skogsbryn och tog bilen dit efter jobbet och varje helg.
Visst längtar vi efter det gammaldags livet, vi som bor i stan? Det som en del av våra mor- och farföräldrar levde, för att de inte hade något val, har vi gjort till en livsstil bland många. Ett ställningstagande för att visa att vi är medvetna om ”det naturliga”. Vi kan knåda deg. Vi kan gräva ett dike. Vi kan hugga ved. I år har det stadgat sig lite. Vi har våra torp och våra bröd, vissa har slutat medan andra går ett steg längre och fotograferar varje steg i jäsningsprocessen och lägger ut på nätet. Det har blivit som med allt annat, en hobby för vissa. Och istället har hela min bekantskapskrets hittat en helt ny passion: koloniträdgårdar! Tydligen har aldrig så många unga haft en kolonilott som just nu, och det märks. Det pratas fröbutiker och mördarsniglar, delas recept på jordärtskockssoppa och rabarberkompott. På helgerna är det korvgrillning och rensning som gäller. För oss som inte vill bo i hus men ändå visa att vi kan.
Själv har jag åkt snålskjuts och ätit färdigbakat surdegsbröd, hälsat på mina vänner i deras torp. Men nu – undrar om man skulle ställa sig i kö för en lott nere på Tunakolonin?