Kåsörens sommarhälsning 2015

Foto:

Uppsala2015-06-21 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kära läsarskara, det här är det sista kåseriet före sommaren, nu stundar ett långt sommarlov för kåsören.

Fast somrarna var i och för sig längre förr. Min barndoms somrar var närmast oändliga och doftade nyslaget hö, blöta timmerstockar i Ångermanälven och dillkokta kräftor. Men tiden krymper som bekant med tiden. En timme från barndomen är idag högst 20 minuter.

Det här gör att många av oss ägnar allt mer tid åt att fundera på hur man ska kunna maximera sommarupplevelsen och optimera njutningen av semestern för en själv och familjen. För snart är det höst och vi sitter med huvudet i den nordiska beckbyttan igen. Men maximeringsförsöken är också problematiska. De kan lätt få som följd att man försöker hinna med så mycket så att man i slutet av sommaren märker att man inte har hunnit vara närvarande i hälften av allt man försökte hinna med.

Man försöker förtvivlat kliva in i en Sköna Hem-tidning och sylta och safta i gammeldags flaskor med snäpplock och bada och grilla och hoppa groda och dricka rosévin och packa picknickkorg och gå i djurpark och bygga altan och trä smultron på strån och meta abborre och en väldans massa annat. Och mitt i alltihop kastar man sig ner i en hängmatta och hinner koncentrationsnjuta i två minuter innan någon vrålar: ”Fäääärdig!” inifrån huset, och så är ruschen igång igen. Ibland är det knappt man hinner med att skriva en Facebookuppdatering om hur hääääärligt vi har det med lyckliga, fräkniga sommarbarn och så en bild på ett glas vitt i solnedgång. Om sen vinet i själva verket är gammalt blomvatten och barnens fräknar egentligen är kattskit som dom kastat på varandra i skrikiga slagsmål, det hör inte hit, det gäller att visa omvärlden att vi minsann har det fantastiskt.

Många har fula träbokstäver med CARPE DIEM på hallhyllan. Och tanken är förstås god - att ständigt påminna sig själv om att försöka glädjas åt att faktiskt få finnas till. Men det blir ju lite floskligt.

Så hur gör man då? Ja, inte vet jag. Men kanske ligger den bästa njutningen i acceptansen av att det inte går att hinna med allt och fånga varenda minut och vara lycklig hela sommaren.

Jag har broderat en bonad som nu hänger i köket. Kommer snart i fula träbokstäver i en butik nära dig.

Sol och bad och kor i hagen,

viktigt är att fånga dagen,

varje sommar ska det ske,

men hur fan gör man de’?

Krönika

Läs mer om