Ni som läst mina krönikor ett tag nu vet ju att jag älskar novembermörkret, för att jag kan gömma det hålögda novemberspöket jag ser i spegeln. Att jag aldrig lyssnar på dem som engagerat babblar om att hitta på flådiga event under senhösten för att överleva. Nej på med mjukisbyxorna så ses vi till advent, säger jag bara.
I år blev det ju lite svårt eftersom jag blivit sambo. Känns orättvist också att killen är snyggare än någonsin. Med ett redigt fiskarskägg, stickad tröja och höstdugg i luggen, är han som gjord för november. Medan jag själv känner mig som Frankensteins monster.
Min väninna är nykär och har löst problemet genom att smyga upp tjugo minuter innan killen varje morgon och sminka sig. Varpå hon kryper tillbaka igen, sträcker ut sina bambi-ben över de krispiga linnelakanen och gäspar sött med sin smultronmun lagom till väckarklockans ring.
Jag önskar jag orkade hålla den gnistan vid liv i november. Men tänker istället att det är ett bra test, om sambon stannar till jul så älskar han mig väl ändå. Orkar han dela lya med en fransk löksoppa under vinterhalvåret så borde det vara bevis nog, tänker jag.
Helt ärligt så är det ju underbart när man börjar misstänka att förhållandet inte står och faller med en rougepåläggning. Jag vet dessutom att han inte föll för mitt utseende, han är kär i mig för att jag är snäll.
Han är dock ännu snällare. Och medan min nykära väninna lagar fyrarätters borta i Svartbäcken, och avslutar SM i hustrumaterial genom att i fyra timmar koka kolasås av kondenserad mjölk. Ja då är det min Jonas som står för samma arrangemang hemma hos oss. Han dammsuger, handlar och tar hand om mig. Jag har alltid tänkt att november gör sig bäst ensam i mjukisbyxor med en glassbunke och ”bonde söker fru” medan regnet smattrar på plåttaket. Ingen som ser dig och ditt transparenta fejs. Men att sitta i Jonas gamla pingisbyxor och kolla på samma program och äta ur samma glassbunke som mitt livs kärlek, det slår allt. Och fastän jag samma morgon förlikat mig med att min fulaste stund hittills i livet är här, har livet aldrig känts bättre.