Julskivor är bara, bara dumt

Jag fick ett mejl från Lena och Orup. Jag känner visserligen några som heter Lena men ingen Orup och framför allt inget par som heter Lena och Orup.

Foto:

Uppsala2008-12-12 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det visade sig nu inte helt oväntat vara ett litet reklamtrick eftersom jag samma vecka firat ett jubileum med att gå på Cirkus för att se duon framföra sina örhängen inför utsålda stolar.
Så långt är det väl inte heller så mycket att bli upprörd över. Sedan kommer det. Lite längre ner i texten ­efter det att man tackat för besöket så vill man påminna om nästa konsert som kanske kan vara av intresse. En julkonsert med Peter Jöback.

Vad är det med folk som gör att de tror att jag eller någon annan med förnuftet under hyfsad kontroll vill se en julkonsert, köpa en julskiva eller över huvud taget se svenska artister uppträda med en röd luva i december?
Rent kommersiellt förstår jag poängen med att släppa ett nytt album i december i hopp om att det kan bli en julklapp i många hem. Det är möjligen cyniskt, småaktigt och förutsägbart men inte dumt.
Att göra en renodlad julskiva är dock bara dumt. Det finns argument som även borde få en röd luva att rodna. Vi har hört låtarna förr och säsongen känns onekligen begränsad.

Att Uppsalabekantingen Carola gör julskivor hör till hennes stil men när övriga artister ger sig på lite bjäller och klang blir det lätt fel.
Men om det nu skulle råka vara så att ett riktigt bra och tungt argument råkar trollas fram av Joe Labero när han uppträder i stan nästa gång, så kan vi väl knappast göra något annat än att lyssna och sjunga med.
Och då finns det självklart några lokala favoriter som måste få frikort när det gäller produktionen av julskivan Du vita Uppsala.

Som första spår ligger förstås reggae som har rötter från trakterna kring Årsta: Nu tändas tusen juleljus framförd av Natural Way.
Två upptempolåtar med Webstrarna som med akademisk känsla bränner av Bjällerklang och Rudolf med röda mulen. Och i det lugnare partiet visar grisblodsrockarna Watain att Sankta lucia lätt kan bli en hyllning till djävulen och att Jul, jul strålande jul kan sjungas med andra tonarter än de som Loa Falkman brukar välja.
Avslutningsvis rockar dansbandskillarna i Sannex loss i en vansinnig version av Tre pepparkaksgubbar.
Men i väntan på det håller ni alltså tyst. Deal?
Fredag
Final. Sveriges nästa idol ska utses. Finalen avgörs i Globen och i tv-sofforna. Min idol alla kategorier är fortfarande Paul Stanley och mamma.

Lördag
Luciadagen. Om man inte nöjer sig med de vita särkarna i Uppsala och barn som sjunger sött kan man åka till Sicilien. I en kyrka på ön kan man beskåda Lucias underarm. Jag väljer glögg i Alsike denna gång.

Söndag
Tredje advent. Ett ljus till och middag med delar av släkten. För aptitens skull blir det kanske skridskor på Vaksala torg.
Läs mer om