Tio gånger har jag försökt sluta att röka. Första gången var under en semesterresa från Uppsala till Skåne med ett gäng icke-rökande kamrater. Problemen uppstod redan på E 4. De där vita pinnarna på sidorna av motorvägen påminde om någonting helt annat. Efter ett par dagar av vresigt snäsande då jag kom fram till att min enda vän i världen var ett pingisbord i gästhuset, körde en av kompisarna mig till en mack där jag kunde köpa cigaretter.
Sedan dess har jag provat allt. Favoriten var den där gången jag ersatte det orala behovet av morötter. På morgnarna tvättade jag ett par kilo morötter, lade i plastpåsar och fyllde jackfickorna. Så fort jag blev röksugen fiskade jag upp en morot och gnagde på i stället.
Problemet var att röksuget alltid är som störst efter att man har ätit – till exempel en morot. Jag blev seriemorotsätare och började efter ett par dagar att svettas karoten. Oranga svettfläckar är väldigt svåra att få bort från vita lakan kan jag berätta.
Nu har jag tillfälligt gett upp planerna på att sluta. Det har blivit vår, och det är en fantastisk tidpunkt för oss rökare. Fast det har blivit mindre fantastiskt. Fler och fler kaféer och restauranger i Uppsala har börjat förbjuda rökning på sina uteserveringar. Jag är mycket positiv till förbudet att röka inomhus i krog- och kafémiljö. Men utomhus, mitt i Uppsalas innerstad? Hur känslig får man bli?
Jag skulle föredra om cigaretter helt enkelt förbjöds i Sverige nu när man tvingas bort från uteserveringarna till grusiga parkeringsplatser och ståborden bredvid bajamajor och getingbon.
Ett annat bryderi för mig som rökare har uppstått nu när Resecentrum börjar stå klart. Passagen under järnvägen till Stockholmståget på perrong 4 är Uppsalas mest odefinierade plats. Jag har efter vissa funderingar kommit fram till att utomhus upphör efter en tredjedel av rulltrappan på väg upp till perrongen, vilket ställer till problem eftersom där inte finns något askfat.
Fast inget av de där problemen bekymrar mig alls just nu. Jag befinner mig i Istanbul. Doften av turkiska cigaretter verkar inte sticka lika illa här som i Uppsala.
Och så ett avslutande löfte. Jag ska sluta röka innan året är slut. Man blir inte orange av att äta kilovis av kålrötter. Om det finns andra spännande effekter återstår att se.