På City Gross i Boländerna sänks priset från 6,50 kronor till 3,50 från om med 1 november.
Lunchsamtalet gick från något trevande kring helgplaner, till högoktanigt när nyheten om att plastpåseskatten försvinner kom på tal.
– Är det sant? Jag älskar plastpåsar! hör jag mig själv utropa.
För en gammal baglady som alltid släpar runt på mycket grejer, är plastpåsen mer än något att bära hem mat i. Den är soppåse, handväska, gympapåse, matlåda, regnskydd på cykelsadel med mycket mera.
Jag är uppväxt i en villaförort där det rådde påsmode och där jag snabbt förstod att NK-kasse med gympakläder ger dig lyx-aura medan gul UFF-påse ger dig alternativ aura. Trots förlust av statuspoäng var matkasse ändå alltid det jag bar mina grejer i.
Så när plastpåseskatten kom och kassen blev dubbelt så dyr, kom det åt mig. Jag hamstrade 200 plastpåsar innan priset gick upp och kände mig rik. Efteråt prishöjningen har jag tittat med stora ögon på människor som köper tre plastkassar, inte för att de gör något som är dåligt för klimatet utan för att de tycks helt obrydda om att det är för dyrt.
Att skatten funkade som det var tänkt är det inget snack om. Svenskarna gick från 74 till 17 kassar per år på fyra år. Vilken påverkan alla de där påsarna på rulle som man nu måste köpa har på klimatet, förtäljer inte Naturvårdsverkets statistik. Priset avgör hur klimatvänliga våra inköp blir, i alla fall för oss som alltid väljer billigt före bra. Vi som lärt oss att navigera i butiken efter de röda rea-skyltarna.
Men så i samtal med en 20 år yngre kollega, förstår jag att det finns ett annat sätt att tänka.
– Jag visste inte ens vad en påse kostade, säger hon.
– Så du bara betalar sju kronor utan att bli arg? Eller köper du inte plastpåsar alls? undrar jag.
– Jag köper väl om jag behöver och ibland en papperspåse. Jag gör nog så med allt, köper det jag vill ha, men inte mer, och så får man avstå något annat om pengarna tar slut.
Hon går alltså runt fri i butik och handlar det hon vill. Hur är det möjligt att få ekonomin att gå ihop då? undrar jag. Svaret kommer ganska snabbt. Hon handlar alltså BARA det hon behöver. Inte tre paket gräddfil till priset av två, inte två kilo smågodis för att det är halloweenpris (inga barn såg spåret av det godiset för övrigt). Och gissningsvis slänger hon inte mat som blivit gammal eftersom hon bara köper det hon behöver.
Klimatmässigt är matsvinnet ett jätteproblem och lockpriser gör att vi ofta handlar mer än vi äter upp. Så nu ska jag testa det här fria livet ett tag och bara köpa det jag behöver. Inte unna mig 200 plastpåsar för att de plötsligt blev så trevligt billiga.