"Jag är fascinerad av hela tanken"
28 dagar. Sedan är det dags igen. En gång i månaden kommer den biologiska påminnelsen om att du är kvinna och jag inte är det.
Daniel Legue, reporter
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och det spännande är om teorier liknande den ni kan läsa om i artikeln intill stämmer fullt ut eller till och med går att utveckla på något märkligt sätt.
Det skulle bli den totala enigheten i ett lag, något större än både taktik och spelidé. Kan du dessutom styra din period i större utsträckning så finns det möjlighet att toppa ett lag lagom till en avgörande match.
Jag är helt övertygad om att vetskapen har lösningar på dessa funderingar. Frågan är bara vad man vinner på det?
Skulle alla i laget vara tryggare på något sätt, som i reklamfilmerna, eller blir alla mer irriterade och trötta vid en viss tidpunkt?
Svaret på den här typen av frågor har vi inte idag och det beror troligen på två saker.
1. Det anses helt ointressant att forska kring det och det kommersiella värdet är noll. Eller.
2. Det spelar ingen roll. Synkroniserade mensperioder har ingen som helst påverkan på varken en SM-final, sport eller livet i stort.
Jag måste medge att jag är fascinerad av hela tanken och när reportern Gabriella Hernqvist och sportchef Susanna Lans började prata om fenomenet var jag helt borta. Jag visste inte att det existerade, att det gick att tänka så och att det eventuellt kan spela en avgörande roll. Det säger visserligen något om mig men ändå.
En helt ny värld. För mig och för många fler gissar jag.
Jag lever med tre kvinnor, (min fru och två döttrar), vad betyder det här för oss?
Inget säkerligen. Eller. Jag har fortfarande svårt att se nästa steg. Hjälp mig. Är det något vi kan ha nytta av i framtiden? Min mail står öppen från och med nu oavsett om du har mens eller inte.