I dag skrider hon så in, ljusets drottning. Den här söndagsmorgonen klev jag upp tidigt, precis som jag alltid har gjort, och åt lussebullar med familjen framför SVT:s luciafirande. Så ser vår tradition ut. När mina barn blir vuxna kanske luciatågen är ett minne blott och kanske kommer de då att starta alla sina 13/12-morgnar med en tradition som ännu inte är uppfunnen.
När jag gick på dagis var vi alltid minst tio lucior. Det var inte så noga, alla fick välja själva helt enkelt. I slutet på 1980-talet innebar valfriheten att det fanns fler lucior än tärnor och i dag kan den innebära att lucian är en pojke, att det inte finns några pepparkaksgubbar i tåget eller att en Spiderman och en magisk fe sjunger ”Staffansvisan” tillsammans. Det är ju inte så noga. Eller?
Få saker får oss svenskar att gå igång så mycket som traditioner. ”Det ska vara som det alltid har varit” och ”Traditioner är till för att bevaras” säger man. Men är det verkligen så – måste allt göras som det alltid har gjorts för att vi ska ha några traditioner kvar? Frågar man Agneta Lilja, lektor i etnologi, så är svaret nej. ”Alla traditioner måste förändras om de ska leva. Om de ser likadana ut så självdör det.” sa hon nyligen i en intervju med UNT (28/11-15). Men alla håller inte med utan menar att om pojkar får vara lucior urholkas traditionen och tappar sin betydelse. Och utan traditioner som håller ihop vårt kulturella arv, vilka är vi då - finns vi ens?
Problemet är ju bara att inte ens ett ”klassiskt luciatåg” med en snippbärande, blond och långhårig lucia är som det alltid har varit. För du vet ju till exempel redan att Sankta Lucia enligt legenden levde på Sicilien och att melodin till luciasången är italiensk. Du har säkert hört att vår svenska luciahögtid inte fick sin nuvarande karaktär förrän1927 och att den lussebrud man talade om i bondesamhället var en kvinna eller docka klädd i halm. Kanske vet du också att julklappen var ett vedträ som kastades in genom dörren och att den svenska gårdstomten örfilade den som misskötte sina djur.
Så frågan är hur många traditioner vi skulle ha om allting var som det alltid har varit. Ett luciatåg med pepparkaksgubbar och tärnor med glitter? De hade aldrig existerat. Nej, ingen av våra traditioner har färdats intakt genom tiden. De har utvecklats, anpassats och moderniserats. En del har gått förlorade och i deras ställe har nya tillkommit.
Och om du som jag är glad över att kunna fira en mer varierad julmånad än den som innehöll lussebrudar i halm, träiga julklappar och tomtar som delade ut lavetter till höger och vänster så ska vi nog vara jäkligt tacksamma för det.