Inga barn är som tv-barn
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ni har väl lagt märke till hur pigga, vetgiriga och glada alla ungar är i barnprogrammen. De ler konstant, svarar snällt på alla frågor och ritar dessutom "jättefina" teckningar som de skickar in till tv.
I reklaminslagen är barnen knappt ens mänskliga. Barn som säljer varor är alltid oemotståndligt söta små charmtroll som tindrar lyckligt med ögonen så fort föräldrarna tar fram en byxblöja med hög uppsugningsförmåga.
Alla som har träffat barn i verkligheten vet att det där bara är en del av sanningen. Barn kan också vara monster.
Därför är det så uppfriskande att se alla dessa "nanny-program" i reklamkanalerna. Faktum är att de framstår som långa reklamfilmer för att inte skaffa barn.
I gårdagens avsnitt av Supernanny på TV 4 fick vi träffa tre småflickor som hade för vana att kalla sin ensamstående mamma för "kossa".
När familjen var ute och promenerade kunde plötsligt något av barnen släppa mammans hand och utan förvarning rusa ut på en trafikerad gata.
Varje gång barnen skulle nattas utbröt ett tretimmarsslagsmål som slutade med att en utmattad mor stod i tvättstugan och hulkade av gråt.
Men sedan var det dags för supernannyns räfst och rättarting. Hon ordinerade tydligare regler, en dämpad samtalston och skamvråterapi. Trots flera bakslag och ytterligare gråt i tvättstugan så fick åtgärderna önskad effekt.
I slutscenen såg därför familjen nästan lycklig ut. Barnen började till och med framstå som lite gulliga.
Konstigt vore det väl annars. Det var ju ändå ett tv-program.
TV i kväll
Dr. John. Uppsalastudenter agerar försökskaniner. Kunksapskanalen, kl 18.
Möte med Marilyn Monroes ande. TV 4 plus, kl 20.
American Idol. TV 4, kl 22.35.