Det var naturligtvis inte konflikterna kring städning som fick relationen med barnens pappa att gå sönder den här hösten. Men olikheterna mellan oss kring hur det skulle se ut i ett hem, och vem som ska göra vad bidrog till alla de bråk som till slut slet för hårt på kärleken.
I den nya lägenheten stod jag ensam, livrädd och med noll koll på hur man skapar ett hem. Det var mitt ex som stått för ordningen. Jag var den som gått på upptäcktsfärd i grovsoprummet med barnen och kommit hem med leksaker och böcker.
Så vem är jag nu i ett hem där jag bestämmer allt?
Med en soffa som jag fått av en kompis, en familjesäng till barnen och en dyr stor tv börjar jag bygget av mitt eget hem. Det första jag gör är att bryta mot alla regler för ett ordnat vuxet liv. Jag och barnen äter glass i soffan, jag bygger snabbt ett berg av tidningar intill min säng och äter godis till middag. Jag utbyter stöktips med andra frånskilda kvinnor. S som inte äger en dammsugare brukar plocka dammråttor med händerna. V som gillar att göra saker ordentligt eller inte alls, låter kläder och smutsig disk bilda en matta över hela lägenheten, medan hon sträcktittar på tv-serier. Hon lever på kokta ägg, glass och makrill i tomatsås. Tills barnen kommer. Då handlar hon kylen full och gnider hemmet skinande rent.
Men när euforin över att få stöka ner lagt sig återkommer känslan av vilsenhet. Var finns facit på hur städat ett hem bör vara?
Svaret hittar jag på region Skånes hemsida. Här finns en lista med cirka 40 punkter på sysslor som ska göras i ett hem med barn.
- Köpa kläder till barn
- Duscha/bada barn
- Borsta barns tänder
- Hjälpa till med läxor
- Plocka på golv
- Tömma sopsortering
- Plocka undan (t ex leksaker) från golv
- Dammsuga, våttorka
- Vattna blommor
- Göra rent ugn
- Putsa fönster
- Byta sänglakan
- Betala räkningar
- Ha kontakt med myndigheter
Och så här fortsätter det. Listan tittar uppfordrande på mig. Det finns punkter där som jag aldrig utfört och ändå tycker jag inte att jag gör annat än att hålla hushållet rullande med mat som ska handlas, lagas, städas undan och kläder som ska köpas, tvättas, hängas, vikas och sorteras. Jag famlar runt på absolut basnivå. Hur hinner folk till nästa steg? Till sådant som inredning och trivsel?
Jag tröstar mig genom att titta på tv-program om maniska samlare. De har så stökiga hem att de står inför att förlora både dem och vårdnaden om sina barn. De har byggt in sig i gamla prylar som efter år av samma beteende gjort att funktion efter funktion i hemmet börjat försvinna. Många har inte tillgång till sin spis eller sin säng för att de har blivit förvaringsytor åt tidningar, loppisfynd och barns urvuxna kläder. En kvinna samlar på gammal mat.
De här människorna är fångar i sin smuts och sina prylar. Jag myser över att jag inte är en av dem. Jag är bättre, jag har koll, jag vilar i att jag vet vad som bör göras i ett hem även de dagar jag inte gör det. Jag har listan! Jag läser den en gång till med de efterföljande raderna: "Vilka uppgifter behöver utföras i er familj? Stryk de uppgifter som inte är aktuella för er just nu."
Jag tar pennan och börjar stryka. Jag pratar med vänner som har liknande problem med ordning. Och vi bryter ner de där sysslorna som är så vuxna att de känns omöjliga. Städa och skura hela badrummet kan istället bli: ta en våtservett och skura handfatet. En liten fläck städat som läggs till en annan. Så kan jag klappa mig själv på axeln och i all fall för stunden låtsas att jag är en riktig vuxen.