BJÖRN LÖVENLID: Hoppas att serien inte blir populär

En traditionell berättelse kulminerar ju i någon sorts final då alla trådar knyts ihop. Tv-serier däremot, består av ett oändligt trassel av trådar som bara tvinnas runt varandra i all evighet. Och ju populärare serien blir desto fler krystade förvecklingar tvingas författarna klämma ur sig för att hålla den vid liv. Det är upplagt för urvattning.

När Carrie i Sex and the city, efter 94 veliga avsnitt, äntligen bestämde sig för att Mr Big var mannen i hennes liv och följetongen faktiskt tog slut, drog i alla fall jag en lättnadens suck.

Nu har en av manusförfattarna från den serien tagit plats i den stab som ligger bakom Men in trees, en lätt upphaussad serie som premiärvisades under TV 3:s så kallade ?Girlylicious-kväll? i går.

Upplägget framstod som effektivt. En känd relationsexpert från storstaden hamnar i en bondhåla uppe i Alaska full av skäggiga karlar i rutiga fleecetröjor. Hon klafsar fram i snöslasket med högklackade skor och känner sig som en utomjording samtidigt som hon försöker förstå sig på hur män fungerar, egentligen.

Även om premiäravsnittet hade hög charmfaktor och huvudrollsinnehavaren Anne Heche skötte sig utmärkt, så befarar jag redan nu att det här kommer att utvecklas till en lång parad av klichéer där kvinnor är babbliga och handfallna medan män är tystlåtna och handlingskraftiga.

I värsta fall blir serien så populär att den tillåts hålla på i evigheter, till dess att manuskrystandet slutligen kräver sin tribut.

14 februari 2007

Björn Lövenlid: Hoppas att serien inte blir populär

En vanlig amerikansk tv-serie brukar sysselsätta en hel stab av manusförfattare, drivna berättartalanger som vet hur man skapar maratonlånga historier med öppna slut. Jag har alltid undrat hur de bär sig åt.