Håkan Lundh inför Sirius-Mjällby: "Lätt att bli skrockfull"
KRÖNIKA. Eftersom jag numera skriver om fotboll ganska så sällan har jag sett Sirius i bara två seriematcher den här säsongen och i en cupmatch. Sirius har vunnit alla. Målskillnaden på de här tre matcherna är 11-3.I eftermiddag sitter jag på Studenternas läktare igen ...
Håkan Lundh - sportreporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag pratade med tränaren Andreas Brännström i går. Han är förmodligen inte särskilt skrockfull, men när jag berättade om mina tre Siriusmatcher sken han upp (ja, det lät så i telefonen i alla fall) och välkomnade mig till Studenternas.
Det finns kvaliteter i Sirius, det kan jag säkert säga trots att jag sett bara tre matcher i år. Men jag har sett Sirius haft bra lag förut och ramlat ur serien, första gången 1979 när de gjorde sällskap med ESK till dåvarande division II.
Det är två spelare som har gjort störst intryck på mig: Mittbacken Gustaf Segerström (allsvensk klass!) och Shpetim Hasani. Även Petter Österberg har varit riktigt bra, en av få spelare som tycks ha självförtroendet i någorlunda behåll.
Men - och det tål att påpekas - jag har ju sett Sirius när de har varit som bäst.
Ett tränarbyte behöver inte betyda ett lyft - titta bara på Hammarby som om möjligt blev ännu sämre med Thom Ålund. Men ofta tillför en annan röst, kanske ett litet annat tänk, en energ till laget som är skillnaden mellan förlust med 1-0 och låt oss säga 0-0.
När Per Hansson kallades in för många år sedan blev Sirius nästintill oslagbart.
När Leif Boork ersatte först Thom Eklund och sedan Robert Nordmark i Almtuna (båda fick gå mitt i säsongen) fick det omedelbart positiv effekt.
Jag har ingen aning om Johan Mattssons återkomst kommer att rädda Sirius. Till syvene och sist är det spelarna som ska greja kontraktet, men då måste man bjuda till på ett sätt som får självaste CG Hermansson att le i sin himmel.
Fotnot: CG Hermansson var en legendarisk fystränare i Uppsala.