Håkan Lundh: Hellner vann - omöjligt, jag måste hört fel"
KRÖNIKA. Klockan halv två i går eftermiddag skulle Radiosporten sända från herrarnas världscuppremiär i Gällivare. Jag satt i bilen på väg hem från Mora och hade just hört Charlotte Kalla göra ännu ett bragdlopp.
Håkan Lundh - sportreporter.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter lite mat och påfyllning av spolarvätska satte jag mig i bilen och slog på radion.
Jag hör reportern Dag Malmqvist säga något märkligt: Och Hellner vann ... Omöjligt, tänkte jag. Jag måste ha hört fel. Hellner kan inte ha vunnit i Gällivare.
Jag höjde ljudet på radion, och jodå, Hellner hade vunnit.
Min första reaktion var - eftersom jag varken sett loppet på tv eller hört det på radion - att det måste ha saknats en del åkare. Var norska landslaget ens på plats?
Hade favoriterna vallat bort sig, åkt vilse eller brutit stavarna?
Men alla var på plats i Gällivare. Alla.
Fjolårets suverän Bauer, norrmännen Northug och Hoffstad, Vittoz, Piller Cottrer och ett helt gäng tyskar blev spöade av Marcus Hellner.
Jag vet inte om jag har upplevt något liknande i skidspåret. Lasse Hålands VM-medalj i Lahti 1989 och Thomas Eriksson guld i Oslo-VM 1982 var också svenska överraskningar, men oddset på Hellner i går måste ha varit typ några hundra gånger trots att han gjorde några bra stafetter i fjol.
Jag spolade rutan ren med den nya spolarvätskan och njöt av Radiosportens sammanfattning från skidsuccén. När radion kort därefter spelade Bruce Springsteens Glory Days blev jag påmind om den där makalösa junikvällen på Ullevi 1985.
Tack Marcus Hellner och Bruce Springsteen för en härlig timme i bilen på väg hem från ett kylslaget Mora.