Håkan Lundh: "Bryggarns" varvtider imponerade på mig

KRÖNIKA. Efter en natt med mardrömmar om Lars Lagerbäck och en morgon med regn och fyra fem grader var Racekampen på Lundafältet inte något som jag längtade till.

Håkan Lundh - sportreporter

Håkan Lundh - sportreporter

Foto:

Uppsala2009-10-11 19:12
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När dessutom en halvtäppt näsa gjorde sig påmind önskade jag mig en ledig dag, att bara ligga på soffan och slappa och kolla på tv.
Men arbetet kallade. Racekampen på det gamla flygfältet vid Lunda.

Eftersom jag gillar motorsport hoppades jag att mitt sega morgonhumör skulle släppa där ute på Lundafältet. Och det var precis vad det gjorde.
Det var - på ren svenska - skitkul!
Att den gamle roadracingåkaren Christer "Cralle" Lindholm skulle köra snabbast av alla hade underordnad betydelse. Det var en skön upplevelse.

Eftersom "gokartbilarna" väger 570 kilo (185 hästkrafter) händer det saker när man gasar. Det såg ut som Ahlgrens bilar och godispappan nummer ett var Andreas Eriksson, ni vet han som slogs om rallymedaljer med Thorszelius och Wicksell för några år sedan.
När Eriksson körde rally var han snabb - för snabb ibland.
Eriksson var föraren som sällan kom i mål. Det var punkterade däck, avåkningar och gud vet allt han drabbades av. Mentalt skakig sade en del. Men han fick sitt guld.
På Lundafältet rev han upp både gräs och jord. Annars hade han vunnit.
När segraren "Cralle" Lindholm tog emot den lilla segerbucklan (har han någonsin fått en mindre?) fick han också ett förstapris, en högtryckstvätt, varpå Andreas Eriksson hördes säga med ett skratt: "En högtryckstvätt? Det kunde ni ha sagt tidigare, jag hade behövt en sån."

Radio- och tv-kommentatorn Janne Blomqvist körde nästan lika snabbt som "Cralle" och de andra toppåkarna. Och då ska man veta att totalvikten på Blomqvists bil var lite högre än på de andra ekipagen - eller rättare sagt: Den var mycket högre!

Okej, Racekampen var mest ett jippo, men alla ville verkligen vinna. Här gick det inte att skylla på något, de tre bilarna var exakt likadana. Den enda som kan komma med en hållbar (bort)förklaring var Cindy Brüggeman som körde först av alla när betongen fortfarande var blöt efter ett lätt regn.
Racekampen kommer säkert att komma tillbaka nästa år.
Uppskattningsvis tusen åskådare såg tävlingen och jag tror att de flesta trivdes trots att det var en bitande kyla som kändes in på kroppen trots 48 par kläder från topp till tå.

Dick Larssons totalvikt var också hög, nästan i klass med Blomqvists.

När Alx Danielsson satte sig i bilen ökade vikten med typ något kilo. Tur att det inte blåste på Lunda, då hade väl Danielssons bil lättat och landat någonstans i Morkarlatrakten.

Det som imponerade mest på mig var Åke "Bryggarn" Anderssons varvtider. Han var bara tiondelar efter "Gullabo" Jansson, Mats Thorszelius och många andra. "Bryggarn" fyller snart 70 år och hade sin största tid när många av konkurrenterna inte ens var födda.
Annars var banåkarna de snabbaste på Lunda även om Andreas Eriksson, som numera kör rallycross, hade den högsta farten i sig.
Den prestigefulla kampen mellan Uppsalaprofilerna Alexander Graff och Alx Danielsson vann Danielsson med förhållandevis klar marginal.
FAKTA
MOTOR
Racekampen på Lundafältet, banracing
Lagtävling:
1) Gula laget (Jens Branteström, Martin Öhlin, Alx Danielsson, Andreas Eriksson) 13.13,14, 2) Blåa laget (Peter Holmberg, Åke "Bryggarn" Andersson, Mats Thorszelius, Christer "Cralle" Lindholm) 13.13,69, 3) Röda laget (Cindy Brüggeman, Dick Larsson, Alexander Graff, Tomas "Gullabo" Jansson) 13.24,74.

Individuellt: 1) Christer "Cralle" Lindholm, Stockholm, 2) Alx Danielsson, Uppsala, 3) Andreas Eriksson, Nynäshamn.
Läs mer om