Going Kronos var inte redo än
ELITLOPPET. Det skulle bli ett tvåkejsarslag mellan svenske Going Kronos och jänkaren Mr Muscleman, men duon hade ingen av sina bästa dagar.
Peter Johansson, sportchef.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Just det, det är samme L´Amiral Mauzun som Super Light och Jörgen Westholm växlade ned i Oslo GP för fjorton dagar.
Av det här kan man säkert lära sig mycket, men jag skall försöka sammanfatta de två viktigaste.
1) Spårlottningen i försöken är oerhört avgörande för utgången av själva Elitloppet och Kari Lähdekorpi hade fog för sitt gnällande förra söndagens i samband med den direksända lottningen där hans häst Gentlman lottades till spår sju. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå, att L´Amiral Mauzun varit chanslös att vinna loppet om han haft spår fem eller sämre i försöksheatet.
2) Loppet är oerhört tufft för en fyraåring, även om denne är en undantagshäst som Going Kronos. Det hästen saknar är viss hårdhet, men framför allt startsnabbhet. Att gå utvändigt Mr Muscleman i en elitloppsfinal är lite för tuffa papper.
Jag har ingen känsla av att jag kommer att kunna stava L´Amiral Mauzuns namn rätt om, låt oss säga, tio år, men jag kommer nog att minnas Jean Michel Bazires kyliga styrningar i såväl försöket som i finalen. Han gjorde exakt rätt i alla ögonblick och i dag är det ingen svensk som längre förvånas över att han vunnit över 3 000 lopp och är den store kungen på Vincennesbanan.
Annat var det i april efter Olympiatravet då Jean Michel Bazire körde Kesaco Phedo, men inte läst på loppet särskilt väl och det slutade med galopp som slagen 300 meter före mål. Detta med en häst som säkert var fältets bästa och som lika säkert vunnit om inte Bazire förivrat sig och trampat gasen i botten mitt i loppet i ett försök att överta ledningen från Torvald Palema och Åke Svanstedt.
Det här var inte enbart en skön seger för Jean Michel Bazire, det var garanterat också en skön revansch.
Om Going Kronos fans är besvikna i dag, skall man komma ihåg att han gick 1.10,2 i försöket där han föll i sista steget mot L´Amiral Mauzun och enligt tränaren Lutfi Kolfjini var hästen inte ens trött efteråt. "Ludde" menade att det helt enkelt inte gick att springa fortare på underlaget, varpå han chansade och skodde om hästen inför finalen. Väl där blev Going Kronos för lätt i balansen och han galopperade 400 meter före mål.
Möjligen är det här en del av förklaringen, men ännu troligare är att Going Kronos behöver den här säsongen för att utvecklas till världens absolut bästa travhäst och slipper han bara allvarliga skador, kan det mycket väl vara ett faktum 2008.
Minns bara italienske megastjärnan Varenne som satt i kön då Victory Tilly vann Elitloppet 2000, för att sedan vara helt i en klass för sig de närmaste två åren och det kan bli samma utveckling för Going Kronos. Det handlar fortfarande om en undantagshäst, även om han inte lyckades den här gången.