Ge oss raka puckar, tack
Carl Göransson - reporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag sitter här och tänker tillbaka på Anders "Masken" Carlssons två slutminutsmål mot Finland i hockey-VM 1986. Tankarna löper vidare: Jean Van de Veldes trippelbogey på Carnousties 18:e, när det hade räckt med en dubbelbogey för att vinna The Open 1999. Jag tänker på att Mats Sundin gjorde om "Maskens" bedrift i VM 1991, och jag drömmer mig tillbaka till "Suddens" vilda blick när han var med och vände 1-5 mot Finland i VM-kvartsfinalen 2003. Och inte kan man glömma australiern Steven Bradburys OS-guld på short track 2002 - som han vann tack vare att varenda konkurrent föll framför honom. Sedan tänker jag på en egen personlig favorit: ett 90-talsbesök på Eyravallen när Örebro en bit in i andra halvlek ledde mot Västra Frölunda med 4-0. Speakern ropade stolt ut att ÖSK nu ledde allsvenskan - bara för att sedan få se Västra Frölunda komma ikapp och ordna 4-4.
Jag tänker alltså på allt det där ologiska och osannolika som gång på gång händer inom idrotten. Men ändå: nej, jag har vansinnigt svårt att se hur Sverige ska lyckas besegra Nordkorea med 3-0 i eftermiddag.
Svenska spelare och ledare måste naturligtvis tro på ett mirakel, något annat alternativ finns inte. Och visst. Ge Sverige en drömstart med 1-0 första kvarten, låt det sedan följa en feldömd straff eller en nordkoreansk målvaktstavla på det. Då kan vi börja snacka, för när idrotten är ologisk så är den också ofta psykologisk. Om Sverige börjar äta upp försprånget så lär det bli stirrigt hos Nordkorea.
Problemet är bara att jag ändå har så svårt att se hur allt detta ska ske. Nordkorea har varit turneringens stora positiva överraskning hittills, Sverige finns i andra änden av den skalan. En titt på internet visar att man kan få 65 gånger pengarna på 3-0 till Sverige - ett spelbart odds, men inte mycket mer än så.
Förresten: rapporterna om Caroline Segers lårskada känns inte som något att hetsa upp sig för. Jag ser gärna Seger på den svenska bänken i eftermiddag - oavsett skadeläge.
Även om det inte blir 3-0 i dag så gäller det för Sverige att om inte annat försöka återupprätta lite av sin heder efter de två klena insatserna så här långt. Laget vann på allvar svenska folkets hjärtan i VM 2003, men om man inte är Tre Kronor eller det svenska herrlandslaget i fotboll så kan folkets kärlek ofta vara en färskvara (minns bara herrvolleybollens silverlag från EM 1989, för att inte tala om det leende svenska damhandbollslandslaget). Om ett svenskt VM-misslyckande dessutom innebär ett missat OS 2008 så kan fallet bli oerhört tungt för Thomas Dennerbys landslag.
Till sist: under detta VM har jag irriterat mig när jag läst och hört förskönande kommentarer från spelare och ledare i den svenska truppen. Tror de att vi följer matcherna på radio här hemma? Tror de inte att vi har sett alla felpassningar och felbeslut?
Ge oss raka puckar i dag, tack.